Jag kan säga det utan att ljuga. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv som jag är nu.
     Det är jobbigt att sitta, det är jobbigt att stå, det jobbigt att ligga, vad fan gör man då? HEHE! Framför allt är det jobbigt att jag måste plugga.

     Jag sitter här framför datorn och försöker finna inspiration till mitt tal till Svenska B, nationella provet. Jag kan inte komma på något vettigt. Jag bli galen. Att jag dessutom är så trött som jag är förenklar ju verkligen inte saken.

Ja, jag älskar klagosånger. I alla fall idag, just nu!

Men nu är det inte långt kvar till påsklovet. Då är det heller inte långt kvar till premiären. Jag får panik! Hjälp! Är vi verkligen klara? Ojojoj, jag säger då det!

Idag kommer Jennie hem från Thailand. Nej nej, jag har inte varit avundsjuk. Inte alls! Hehe, jag har fått låna hennes fritidskort under tiden hon har varit borta så det har varit som ett litet plåster på såret. Men nu ska hon hem och till halka och vind och lida precis som alla vi andra. Mohaha...

Jag måste då säga att jag har hunnit med väldigt mycket under lovet.

På fredagen, sista skoldagen innan lovet, åkte jag tillsammans med Elsa till Västerås. Vi sov hos Elsas moster med familj och spenderade lite tid med dem. Vi hälsade även på Sigrid och hann också med en runda på stan innan söndags morgonen då vi åkte hem igen. Vi var hemma i Bollnäs igen vid lunchtid.

Ingen rast och ingen vila för nu skulle jag packa om väskan för att på måndags morgonen åka med tåget till Östersund där jag skulle hälsa på Jenny. Jag var framme strax före 14-tiden utan särskilt långa förseningar. Jag tror det gällde en kvart eller så. Inte farligt alls för att vara SJ. Jag stannade mellan måndag-torsdag och vi hann med rätt mycket. Vi åkte skridskor över storsjön, dansade, lagade god mat, gick ut på restaurang och åt god mat, se film (Interstate 60), åka till Hammarstrand, spela sällskapsspel med hennes familj och bara chilla. Jag fick en väldigt fin vistelse i Östersund/Hammarstrand men alla resor har ett slut. Sedan var jag än en gång hemma igen och fick nu packa upp väskan på riktigt.

Senare under denna dag (torsdagen) fick jag för mig att börja städa mitt rum. Min familj stod redo med febertermometern för bekräfta att jag inte var sjuk. (Jag städar mitt rum väldigt sällan.) Jag har det inte smutsigt, bara stökit och fullt med gamla saker under sängen. Det var dessa jag tog tag i att rensa ut. Jag hittade en hel del skitsaker som lätt kunde slängas. Men jag sparade också mycket roliga ting. Böcker, gamla teckngar gjorda av Bea 6 år, gamla brev och vykort och en hel del roliga skivor. Tex. Aqua, Spice Girls m.m

På fredags kvällen kom en släkting till mig och min syster och hälsade på. Hon hade åkt från Sälen och övernattade hos för att sedan åka vidare igen på lördagen vid lunchtid. Det var ett trevligt litet besök och det blir tyvärr väldigt långt mellan gångerna då vi ses. Men det sa vi att det skulle bli ändring på.

Idag och igår spenderade jag min tid hemma hos Elin. Vi kollade på Melodifestivalen och åt fruktsallad och tidigare idag tog vi en promenad i den sköna vårsolen som äntligen har börjat titta fram. Jag blir så glad!

Det var mitt sportlov på 5 minuter och i morgon börjar slitet med slutproduktionen igen. Jaja, det är bara att bita i det sura äpplet och säga: Ja! Eller hur Camilla?

Den 3 Mars, därmed början på den första vårmånaden. Kanske känns det långt kvar till träden står i blom och solen värmer men vänta bara. Snart är vi där, våren, lyckan. Vardagen blir mycket gladare av tanken på allt detta. Vårsolen och efter det sommaren.

De enda som har nytta av vintern är barnen. Jag mötte tre här om dagen när jag gick hem från skolan som gladlynta styrde näsorna mot närmsta backe med pulkorna i högsta hugg. Jag önskar ibland att livet var lika problemfritt och okonstlat som när man var liten. Jag säger inte att livet nu är ovärt men ändå, det saknas något nu som var så självklart förr.

Vad vill jag komma fram till? - Jo, att vi alla behöver en liten dos av hopp från sommarvärme och barndom. Därför tycker jag att du ska göra som jag och lyssna på vad Kersti Ståbi har att säga. :D