Jag brukar klaga över att vi svenskar har hajpat vårt språk så otroligt mycket. Det räcker inte med att säga att en kväll var bra för att jag ska mena det. Jag måste använda många fler adjektiv innan ordet bra. Jag måste säga: Kvällen var super, mega, jävla, skitbra för att det ska betyda att kvällen var väldigt bra.

När vi ändå är inne på det här med adjektiv och bra grejer. Jag undviker, som sagt, helst att uttrycka mig med alla dessa förstärkningsord men jag vet en sak som man faktiskt kan kalla, helt otroligt fantastiskt bra och det är detta: Theresa Andersson

Jag känner mig glad och nostalgisk för att Säkert! fyller mina högtalare med musik just nu. Det enda som inte är som det brukar är min röst. Jag kan inte prata och framför allt inte sjunga. Det är enormt frustrerande att inte kunna sjunga med i låtarna. Jag försöker men det kommer inget ljud, det gör bara extra ont i halsen.

Säkert! – Och jag grät mig till sömns efter alla dar

Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid.

Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid.

.. då är min dag helt söndertrasad. Du kan heller inte gissa varför om jag inte berättar det för dig.

Morgonen började, för min del, kl 10.07 av att kissblåsan nästan sprängdes. Jag klev upp och masade mig iväg mot toan. Lite lättare och lite gladare går jag ut från toan och entrar istället köket, för nu var det magens tur att sjunga sina klagosånger. Eftersom att jag är ganska lat ibland (och detta var en lat morgon) orkade jag inte göra någon ordentlig frukost utan tog istället en fin, mogen, mumsig nektarin. Den smakade utmärkt och jag åt med glädje av denna nektarin som endast behövde sköljas och inget annat ansträngande. Efter, låt oss säga, 3 minuter har jag börjat närma mig slutet på min så kallade måltid. Av ren slump tittar jag ner på frukten, inget speciellt med de tycker de flesta, men idag är det någonting som rör sig och jag kan säga det, endast en kärna kan inte röra på sig. Av panik slänger jag iväg frukten som landar med en duns på golvet och ut ur kärnan, bokstavligt talat, flyger det ut en TVESTJÄRT!! Paniken stiger till ren hysteri. Jag springer ut ur mitt rum, in i köket igen för att hämta papper att döda den jäveln med, men när jag är tillbaka är det lilla äcklet inte kvar! Jag tänker: "Panik, panik, panik!!" och letar febrilt efter den oinbjudne gästen. Jag lyfter på notstället, skakar på kläder som legat på golvet, men den finns ingenstans. Efter kanske 1 minuts hektiskt letande lyfter jag på gitarren som står i ett ställ på golvet och fram ramlar det lilla äcklet. Jag är snabb med pappret. Jag tänker: "Mosa, mosa, mosa!!" Men när jag lyfter på pappret rör den sig fortfarande, helt oberörd. Jag lindar in äcklet i pappret, rusar med det lilla knytet i handen, ut på balkongen och med all min mest innerliga kraft kastar jag ut det i spöregnet. Jag tänker: "Dö, dö dö!!" Jag springer in igen, hämtar nu skruttet av nektarinen, rusar återigen ut på balkongen och kastar ut även det, för tänk om det fanns fler?!

Nu har jag kastat alla nektariner vi hade i fruktskålen för säkerhetens skull. Jag har ringt mamma och talat om att vi hade objudna gäster i frukten (som dessutom inhandlades igår!!) och bett henne om att aldrig mer köpa nektariner!

     Lugnet efter stormen har börjat lägga sig nu men när jag sökte på "insekt nektarin" på google fann jag att samma missöde hade hänt flera andra. Det behövdes bara en liten bild på den där jävla sortens kusar för att jag skulle gå upp i varv igen. Nu blir jag hysterisk bara jag tänker på ordet tvestjärt.

Alltså, morgonen förstörd och ute står nu regnet som spön i backen så på så vis också resten av dagen.

     Om dagar kan förstöras, då är min dag helt söndertrasad!

Ja, nu är det inte alls långt kvar till jag faktiskt flyttar. Det är så sjukt konstigt att säga (skriva) det men helt sant. Jag flyttar redan den 13-14 augusti. Skolan börjar sedan på måndagen efter (16/8). Så snart måste jag tillslut ta farväl av Hälsingland och allt vad det innebär. Det jag har försökt att göra i snart en hel sommar (att göra mina vanliga rutiner för sista gången) tar snart slut. Bara sådär, poff, pang, borta, slut!

Men än är det en stund kvar och då ska jag göra allt här ikring som är gratis, för jag är snart helt pank...

... minnena från studenten gör mig glad och för att Emilia alltid gör sig så bra på bild! Jag sitter nu och frossar i studentbilder och det känns som att det snart, mycket snart, är dags för lite party igen! Eller vad säger du Emilia? :D

Jag kollade på Carmen-filmen idag och insåg hur mycket jag faktiskt saknar Es07. Jag trodde det skulle gå bra att skiljas men nu när jag verkligen fattat att jag inte ska tillbaka till Heden känns det bara så tomt. Jag ska till Umeå, inte Heden. Jag åker vecka 32 och blir där i minst 4 år framöver. Jag kommer säkert få det bra där också men jag är så bortskämd med att ha så många fina vänner omkring mig hela tiden. Jag tror att det kommer att kännas ganska konstigt att inte komma tillbaka till Es07 efter sommaren men jag tror också att jag då och då åker ner till Bollnäs igen trots avståndet på 430 kilometer. Eller, jag tror inte, jag vet!

Jag kommer tillbaka

Ja, vad ska man göra när man kollat runt i varenda liten vrå på facebook, till och med på bilddagboken, snokat på youtube och då Drivers hemsida säger att jag inte kan göra fler teorifaser idag utan att jag måste kontakta körlärare... Ja, vad finns då kvar att göra? Tiden finns och vill inget annat än fördrivas.

Jag har spelat gitarr men tröttnade och den ligger nu istället på golvet bredvid mig. Mina fingrar ömmar nu på grund av stålsträngarnas tendens att slita på mina förhårdade fingertoppar. Vad gör man då istället? Sätter sig och skriver en låttext? Nej, för något dyligt saknas det verkligen inspiration när det enda jag tänker på är körkortsteori.

     Framför mig på skrivbordet ligger mina anteckningar på alla fel jag haft på faserna. Det sägs ju att man skall lära sig av sina fel och misstag så det är väl bäst att anteckna då. Men vad hjälper dessa papper mig när jag inte får plugga mer på drivers faser. När jag skulle påbörja min fjärde fas för dagen möttes jag av det lilla meddelandet: "Du kan inte göra fler faser nu. Kontakta din körlärare." Jag bara höjde på ögonbrynen och försökte igen. Jag tänkte att det måste ha varit något tillfälligt fel, men icke. Samma meddelande som tidigare dyker återigen upp på skärmen. Jag fick helt enkelt inse fakta och logga ut och stänga ner.

     Efter en ovanligt lång dusch och en ovanligt långsam middag sitter jag nu här och skriver ett meningslöst blogginlägg. Så har jag också själv svarat på min korta fråga. "Vad gör man för att fördriva tid när allt redan är gjort ggr 2?" Jo, man skriver ett blogginlägg. Eller så kan man kolla runt bland alla bilder på datorn och se om man hittar något nytt som man aldrig sett förrut. Det må låta konstigt men det har jag också gjort, ja och faktiskt så hittade jag en. Det kan dessutom vara den sötaste bild jag har hittat på min syster och kusin. Jag blir riktigt glad i magen av den så däför vill jag dela med mig av denna glädje.

Om du frågar mig så anser jag, att är det sommar ska det vara varmt. Då menar jag också riktigt varmt, annars kan det få vara. Nu frågar jag mig själv, var tog värmen och sommaren vägen? Ska det fortsätta såhär kan det lika gärna bli höst.

Hehe, nej kanske inte. Jag vill ha riktig sommar ett tag till men det finns en liten anledning till att jag vill ha höst. Den lilla anledningen är att jag har köpt världens snyggaste höst/vinter-jacka! :D

25 Juli når mitt paket ICA i Bollnäs innehållande denna snygga jacka. Jag gillar hösten!