Jag är lite smått arg, ja. Det beror på en del saker. Som att min dator är sönder och att det kom hem folk hit i natt som förde sig som om det var mitt på blanka dan. Jag menar: Det är mitt i natten, folk som har festat inne i stan kommer hem och tror att de kan leva om precis som de vill då andra dödliga människor sover. Jag, arg som ett vulkanutbrott, kliver upp så fort att jag nästan svimmar, öppnar min dörr och skriker: "Men för i helvete håll käften. Jag sover!" Problemet var bara att de var i full färd med att sjunga musikaler så de hörde inte den första delen av mitt utbrott ("Men för i helvete håll kärften...") utan kollade upp från det som de höll på med lagom till biten "Jag sover!" Då ropar en av dem (jag nämner inga namn) "Oj, Bea sover."

     Hur dum får man bli? Eller jag kanske har fel när jag påstår att folk brukar sova nattetid? Jag kan istället tala för mig själv och säga; jag brukar i alla fall sova på natten.

     Så... Därför är jag lite smått arg idag.

Jag lyssnar på min mysspellista, 30-tal och pluggar ämnet döva, hörselskadade och språkstörda barn (http://dhb.se) till morgondagens redovisning. Trots att det är tråkigt att plugga så gör den här listan mig (som alltid) väldigt glad och lugn. Dessutom nu med en kopp te i hand. Mys-måndag helt enkelt.

Det har legat ett orosmoln över denna dag. Varför? Jo, det ska jag berätta för dig nu!

Dagen började med att jag skrev en checklista över alla saker jag skulle hinna med idag efter skolan:

1. Prata med Eugen (Vaktmästaren) om uppsägning av motorvärmarplats från feb. 2. Fråga mattanterna om (flytt)kartonger

3. In på Däckia och fixa bildäcket innan de stänger.

4. (Om du har råd!!) - Handla.

     Eugen-samtalet var inte särskilt långt eller invecklat och nu ska jag inte behöva betala för en motorvärmare som inte kommer att användas. Så.. CHECK!

     Mattanterna var snälla och gav mig tre flyttkartonger. CHECK!

     Jag tog med mig plånboken. Jag gick gruvsamt ner mot bilen i lagom tid i förhållande till motorvärmartiden. (Plus; jag kom ihåg att dra ut sladden innan jag backade ut.) "Så, det börjar bra." tänkte jag och började min färd mot stan. Jag kom fram till Däckia innan de hade stängt och jag andades ut. Lättnad! Jag gick in till receptionen, kanske en aning vilsen och/eller malplacerad, gick fram till disken och sade: "Hej, jo... Jag har ett däck med någon form av luftläckage, möjligtvis i ventilen. Kan ni fixa det?" Till svar fick jag: "Jajamen, kör in bilen du!" Jag gjorde som de sa och allting gick bra. (Jag lyckades till och med att köra upp rätt på lyft-grejen, redan på första försöket.)

     Killen kollade på däcket. Letade efter felet. Använde många olika avancerade maskiner. Jag tänkte "Ojoj, nu blir det dyrt." för varje ny maskin han använde. Efter en stund konstaterar han att det läcker luft mellan fälg och däck och att det är idiotiskt att laga ett däck med hjälp av slang (som tydligen gjorts på däcket tidigare.) Jag frågar om det här är något som går att åtgärda och han svarar att det går utmärkt. "Bra!" tänker jag, men genast slår det mig att det här kanske blir jättedyrt nu. Jag frågar: "Men anledningen till att man väljer att laga med slang, är det att det är billigare eller är det bara enklare?" Han förklarar att det är inget av dem, bara idiotiskt. "Jaha.." tänker jag och nickar och ler.

     Tiden går och killen använder fler maskiner men nu några som jag faktiskt känner igen från besöket på bilskroten i Söräng som gjordes under lovet. Jag berättar att jag gjort samma sak några veckor tidigare fast då på högra framhjulet. Han frågar var jag är ifrån och jag svarar Bollnäs. "Jaså, Bollnäs? Ja det är ju en bit!" säger han och jag håller med. Han fortsätter: "Vad är det som Bollnäs är känt för? Jag tycker att jag känner igen det.." Jag föreslår bandyn. "Ja.. Men annars Små Stads Liv, eller hur?" frågar han. Jag kan inte låta bli att chockas över att denna film nått så långt som till Umeå. Jag skrattar och talar om för honom att det stämmer, de är från Bollnäs.

     Samtalen går vidare och vi pratar om teckenspråk och Umeå. Sedan frågar han hur litet Bollnäs är. Jag säger att det är som Skellefteå/Skelleftehamn. (Och med facit på hand är det nog något däremellan. Skellefteå är bra mycket större än Bollnäs och Skelleftehamn en bra bit under..) Hur som helst, då säger han "Jaha, men om det är så litet borde du ju ha koll på vilka Små Stads Liv-folket är." Jag skrattar och säger "jo, visst känner man väl igen någon men jag är väl inte särskilt välvbekant med dem. De är ju trots allt en bra bit äldre än mig." Han frågar "och du är 8...8? 89?" "91!" svarar jag, hedrad över hans gissning. "Jaha, oj!" säger han förvånat och fortsätter skruva.

     När allt är klart och däcket till och med på plats på bilen igen är det dag att betala. Han "Och jag bjuder på b...." Ja, nu minns jag ju inte vad han sa att han bjöd på. Inte heller fattade jag vad han menade.. Men säger tack så mycket, ler, tar fram plånboken och går fram till kassan. På ytan är jag lugn men i mig rusar tankar som: "Det kan ju inte bli mer än vad jag har på kontot och jag har ju 6000..." Han säger reg.nr till killarna bakom disken och vad jag ska betala för. Sedan skjuter han till: "Tjejen känner ju typ alla från Små Stads Liv!" med en imponerad ton i rösten. Killarna verkar se det som något respektfullt så jag säger inte emot. Bara skrattar lite och konstaterar: "Ja, Bollnäs är ju rätt litet. Men... jag trodde aldrig att de hade nåt så långt som till Umeå." En kille svarar: "Jo, fan. Snubbarna är ju kung! 250 kronor blev det där då." Jag tappar hakan, hoppar till av glädje, skiner upp som en sol inom mig men på utsidan är jag fortfarande lugn och sansad. "Jag har råd med mat!!" tänker jag. Jag blir så glad som det bara är möjligt att bli. Jag betalar med glädje, jag tackar med glädje, backar ut med glädje och med glädje kör jag till Ica Supermarket och handlar. CHECK, CHECK!

Slutet gott, allting gott!

Jag har funderat. Vad var det som gjorde att killen bjöd på "b...." någonting? Kanske var det min charm? Nej, kanske var det bara för att jag var en dum tjej i nöd. Han tänkte: "Åh, äntligen en äkta dum tjej som jag kan rädda i nöden!" Bevisligen, med tanke på att jag är så pass dum att jag inte ens har en aning om vad det var han bjöd på. Eller, tredje alternativet: Jag var från Bollnäs och Små Stads Liv deras bibel.

     Jag hoppas så klart att det var alternativ ett som var orsaken men sannolikheten säger alternativ två. Däremot vill jag inte att alternativ tre ska ha något inflytande i det här. Denna hemska humor borde inte hjälpa, snarare stjälpa. Men om jag har tur kankse det var en blandning av allt detta. Jag är ju trots allt en trevligt, ganska dum tjej från Bollnäs.

Fredag: Efter skolan åkte jag in till stan. Hem till Vickie. Åkte sedan till västra Ersboda. Kollade på lägenheten. Åkte tillbaka till Västerslätt. Åt jättegod middag. Sen kom Vickies kompisar. Vi drack vin och umgicks. Sen sovdags.

Lördag: Klev upp kl. 9, åt frukost. Upptäckte bildäcket. Bytte till reservhjulet. Åkte hem. Orkade inte städa. Sköt upp det till idag (söndag). Kalkstenen kollade på film - Livet är en schlager. Inte min favorit men OK. Tröttnade på filmtittande. Gick in på mitt rum. Var kvar där till sent. Jonathan, Lovisa och jag gick till kyrkan. Vi spelade och sjöng. Fin akustik!

Söndag: Vaknade sent, duschade, åt frukost. Städade mitt rum. Fritt från damm. Spelade gitarr. Tröttnade, gjorde middag. Samtidigt, lyssnade på tvn; Schlager! Nu, trött i öronen, less på schalger. Har varit ute och gått med Jonathan. Anja ville inte följa med.

Nu, nyhetstecken och sen läsning - 1984.

Kära Opel Corsa!

Jag uppskattar dig högt! Du är mig mycket trogen men att vara bilägare har sina mindre bra stunder också. Till exempel som i denna stund. 

Då jag under jullovet blev tvungen att byta ditt högra framdäck på grund av punktering känns det nu ännu tyngre att jag på måndag även måste åtgärda höger bakdäcks ventilläckage som upptäcktes i morse. Hur dyr denna historia blir har jag ingen aning om men något säger mig att det blir pasta och tomatsås som jag lever på denna månad ut.

En bra sak jag ändå har hjälpt dig med, Opel; jag har skruvat tillbaka motorvärmaruttagsfästet som jag så klantigt lyckats dra loss med hjälp av en motorvärmarkabel, en elstolpe och din egen back. Nu är det i alla fall fixat, bra va?!

     Jag klädde på mig som om jag skulle möta polarkylan från nordpolen, tog med mig en skruvmejsel och gick i 26 gradig kyla ned mot parkeringen där du fint stod. Du frös, för säkringen hade gått på motorvärmarstolpen hade Linda berättat för mig. Så när jag ändå skulle laga ditt fäste passade jag på att trycka upp säkringarna i stolpen till dig och till din vän Volvo, bredvid dig. Det var dagens goda gärning, Opel. På måndag lovar jag att ta med dig till Däckia.

Jag slutade tidigt idag, som alla fredagar, vilket gör livet lite lättare. Det är som att lunchen på fredagar smakar extra bra, bara för att jag vet om att det börjar en helg efter denna. Visst gillar jag skolan men tanken på helg gör mig ändå glad.

När jag sedan går ut och upptäcker det otroigt vackra vinterlandskapet, som jag har precis utanför dörren, blir jag ännu gladare. Jag trotsade kylan, tog mina varmaste kläder, en kamera och gick ut. Det här är Strömbäcks folkhögskolas område, en vacker vinterdag den 14 januari 2011.

Som en kontrast till mina annars så långa blogginlägg tänkte jag nu göra ett kort sådant. Jag vill helt enkelt bara säga gott nytt år.