Nu vet jag vad lycka är! Lycka är när man finner ett stort, perfekt moget hjortron. Jag, Viktor, Maja och Majas föräldrar har varit ute på hjortron jakt. Skogens guld har bländat oss idag för vi fann en guldgruva utan dess like. 2 kg hjortron kom jag hem med och nu kokar jag sylt för fulla burkar. Viktor fick säkert 3 kg med sig och Majas familj har nog hjortron så att det räcker till nästa hjortronår som inträffar om 7 år igen.

Vi började vid en myr och trotsade regnet. Ingen större vinst, bara lite blötare än tidigare. Vi åkte vidare till ett stort myrområde och delade upp oss. Majas föräldrar till myrområdet på ena sidan vägen och vi andra till området på andra sidan. Vi gick en bra stund utan att hitta ett enda bär. Lite besvikna frågade vi varandra vad vi skulle göra. Vi bestämde att vi skulle gå lite längre bort och leta lite till. Om vi inte hittade några hjortron fick vi väl plocka blåbär då.

En stund senare samtalar vi igen. "Va fan, var är hjortronen?" Vi ser oss omkring och maja frågar "Det där gula där borta då? Är det någon blomma av något slag det eller?" Vi gick närmare och får se en tuva knökfull av guldgula bär. "Oj, vad mycket..." börjar vi säga och tittar sedan upp och framför oss och skådar ett enormt område fullt av hjortron.

     Resten av dagen spenderade vi där för att sedan återvända till bilden med sammanlagt 7 liter hjortron. Majas föräldrar hade med sig minst lika mycket.

Så nu ska här ätas hjortronsylt till dess att jag gråter guldgula tårar.

Ebba zumbar. (Eller hur gör man ett verb av att träna zumba?) Då hoppar jag in och står i kassan för att se söt ut. Ja visst, ja beställningar också men mest se söt ut. För här var det inte många kunder. Alla är flitiga och är med på zumbapasset precis här utanför. Jag har ingen aning om hur det ser ut men det låter: "Höger! ÅH! Fem, sex, sju, ått! Åh, andra hållet! Woho, härligt!" Säkert kul, men jag törs inte prova ensam så jag gav den chansen till Ebba istället så tar jag över hennes jobb i cafét.

Mindre regnigt idag och jag har ännu mindre att göra. Min bästa vän är mitt spotify unlimitedkonto. Det är en bra vän. Tycker dock att det vore kul med en lite mer riktig vän. Någon som kan samtala lite bättre.

Ebba ringde. Jag svarade. "En gris, en ko, en umebo!" utbrister hon. Jag fattar ingenting. "Vad är det för fel på umebor?" tänkte jag. "Umebo?" säger jag frågande. "Jag blir umebo! Jag har kommit in!" svarar Ebba klart och tydligt till sin lätt förvirrade vän.

     Det där gjorde min dag, mitt år, mitt liv! Regnet ute gör mig ingenting för "jag är så glittrande glad" som Elin Rombo sjöng på kronprinsessans födelsedagsfirande igår.

Jag saknar att ha någon att teckna med.

Jag saknar lägenheten på västra Ersboda.

Jag saknar Umeå.

Jag ser fram emot andra året på Strömbäcks folkhögskola.

Jag ser fram emot känslan av att komma hem till sitt eget.

Jag ser fram emot att packa bilen full och lämna småstadskomplexa Bollnäs för Umeå och sedan introducera min vän Ebba för denna härliga stad. Nu längtar jag ännu mer till hösten!

Nu ska jag plocka blåbär. Hörs häj!

Jag, pappa och syster trotsar vädergudarna och ger oss iväg på en fisketur till Dalsjön. Vi hoppas att turen är på vår sida, jobbigt med åska om man befinner sig i en båt mitt ute på en stor sjö.

     Länge sen jag fiskade nu. Alltid lika lugnande. Ungefär lika lugnande som att läsa en bok i sin ensamhet. Det är tyst och du har bara en sak att lägga fokus på. Du gör inte flera saker samtidigt, kombinerat med hundra olika intryck. Jag gillar vardags avkoppling. Jag läser för övrigt Erlend Loe just nu; Naiv. Super.. Bra bok!