Jag håller den i handen; Lyckan. Jag håller den i handen; Räddningen. Jag håller den i handen; Skivan med stort S.

Tomas
Andersson Wij
Romantiken

På framsidan sitten han, svergies bäst klädda man, på en säng med sin gitarr i knäet. Baksidan, på en pall. Tvärs över honom står hans tre namn skrivet med en svart tuschpenna. Tomas Andersson Wij.

I mina hörlurar strömmar ljudet av melankoli varvat med enkel glädje. Nostalgi varvat med skräck inför framtiden.

Mitt inre fylls upp av allt som tidigare varit borta. Jag är hel igen. Tänk på vad musik kan göra, tänk på vad musiken gör med oss. Tänk på vad som skulle hända om vi var utan? Vissa begåvade människor har helt enkelt en plikt, så som förväntningar på sig, att skriva något bra som uppfyller oss.
Så tack, Tomas Andersson Wij för att du är den. Tack för att du står ut med "Hon som står längst fram och är för ung", för att du orkar med att vara "Hyllad och hängd, speedad och tung" och för att du skriver låtar som Då kör vi då.

Vad gör jag? Vad händer? Ja, inte så mycket (som vanligt) men jag har börjat ta tag i en del grejer. Jag får i alla fall tiden att gå. Jag..
Målar..
Spelar gitarr..
Går till gymmet..
Läser böcker..
Letar lägenhet..

Målar: Ja, jag har börjat måla lite. Jag söker dagligen inspiration och mina verk artar (hehehe) sig.
Spelar gitarr: Som att det var något nytt? Nja, men jag gör det i alla fall. Ungefär en gång om dagen. Dock så förbättras jag ingenting då jag ständigt spelar på samma sätt och samma låtar. Dags för en förändring kanske? Jo, men hur bär man sig åt? Jag vet inte riktigt vad en förändring är eller hur man gör en. Någon som har receptet?
Går till gymmet: Ja, jag har skaffat ett 3-månaders gymkort på Tenton. Jag går på pass så mycket jag vill och orkar. Kul faktiskt! Riktigt kul!
Läser böcker: Varför plural? Jo, för att jag läser just nu två (ett tag läste jag tre) samtidigt. "Vad är musik och hundra andra jätteviktiga frågor", Pontus de Wolfe och Salem Al Fakir, och "Avig Maria", Mia Skäringer. Jag läste just ut "Doppler", Erlend Loe. Det konstiga är att jag egentligen inte tycker om att läsa böcker men plötsligt så har mitt liv nått till en bokera(?).
Letar lägenhet: Det är nog dags att fixa en plan B! För så här kan jag inte lulla omkring hur länge som helst. Min plan C är att flytta tillbaka till internatet (och alla vet ju att en plan C inte är något man insisterar om att ta till så jag behöver en plan B för att internat-planen ska sjunka ett steg längre ner på planlistan).

Så ligger det till.

Det du just läste var en uppdatering från Beatrice Emilssons otroliga liv.

Nu är jag på banan igen. Back on track. Har varit hemma i 3 dagar nu och det känns som att allt "komma-hem"-jobb är bortgjort nu. Så som tvätta, städa, packa upp, få ordning på allt runt omkrint som jag skjutit på. (Till exempel börja fundera på vad som händer till sommaren och vad som händer efter sommarlovet.)

Ja, vad händer till sommaren? Det är väl ännu väldigt ovisst och det stressar mig. Det finns väldigt många Om som hänger på varandra och blir därmed svårlösta. Om utbildningen få fortsätta, Om Vickie kommer in i Örebro, Om någon flyttar in här med mig eller Om jag behöver leta nytt boende eller Om jag ska flytta tillbaka till internatet. Om jag flyttar tillbaka, vart gör jag av alla saker? Svaren får jag kanske i maj. DET stressar mig om möjligt ännu mer.

     Jag kan i nuläget bara hålla tummarna i hopp om att allt löser sig snart. Fram till dess tänker, funderar, spekulerar, grubblar jag och lyssnar på Ta mig bort. Passande? Det svaret behöver ingen vänta på länge. Svaret är ett rungande "Ja!".

Det faller tysta, tunga flingor över den stad där jag en gång bodde och den stad där jag växte upp.

Tomas Andersson Wij – Första snön är alltid vitast

Först drog jag en suck av förfäran och besvär. Det var i förrgår. Bilen startade inte. Mitt huvud började spela upp scenario efter scenario där jag inte tog mig tillbaka till Umeå, där pengarna flög iväg likt takpannor i stormen Dagmar.

     Idag drog jag en suck av lättnad. Efter försök av batteriladdning (ingen effekt) och motorvärmare (ingen effekt) så hällde vi i k-sprit i bensinen och Tony åkte till Gävle för att jobba och köpa startspray. Jag kan med lättnad konstatera att någon startspray, det behövdes inte. K-sprit räckte bra det för en alkis till opel. Idag startade den helt utan besvär och jag kan andas fritt igen.

Det är väl nu som är årskrönikornas tid. Jag antar att det är normalt såhär dags. Därför har jag gjort en musikårskrönika i form av en spotifyspellista som får representera musikåret där mina favoritlåtar finns tillsammans med låtar som bara helt enkelt har präglat året. Vare sig jag vill det eller inte. Det syns/hörs nog rätt tydligt att jag har lyssnat flitigt på P3 då många av de klassiska "P3-hitsen" finns med.
Så kommer jag att minnas 2011

Först och främst så har ju Håkan Hellström följt med från 2010 in till hela 2011 och präglat även detta år. Så är det bara. Även om han också var med på min "Så kommer jag att minnas 2010"-lista så kan jag inte bortse från att han även är en självklar 2011-kandidat.
Amy Winehouse fick ett uppsving efter sin död. Även fast jag har gillat hennes sound tidigare så var det kanske nu som jag började lyssna på henne mer engagerat och mer fokuserat. Hon ska med!
Cornelis Vreeswijk fick också han ett uppsving, tack vare spelfilmen Cornelis, som i och försig släpptes 2010. Detta bidrog i alla fall till att skivhandeln började släppa massor av olika "guldkorn"-skivor och liknande år 2011. Han blev aktuell på nytt. Samma gäller här som med Winehouse, jag har gillat Cornelis mycket tidigare och spelat hans låtar på guran men ändå så är det inte förrän nu som jag har insett att jag älskar denna mans musik.
Those dancing days är en del av all musik som har nötts i min bil till och från skolan. Jag har dragit med mig Viktoria på deras konsert under Umeå Open och jag har diggat skivan även hemma på mitt rum. De är en självklarhet på min så kallade musikårskrönika 2011.
The Ark som gjort sin sista turné i år har självklart också nötts i bilstereon. Spelats på hög volym och allmänt bara förgyllt tråkiga dagar. Även deras gamla hits har dammats av och blivit mer aktuella än någonsin.
Movits! har spelats på radion titt som tätt och kanske har de i år nått ut till folket helt och hållet. Jag fick dessutom deras skiva i julklapp och har spelat den flitigt sen dess. Movits! ska med!
Timbuktus låt Resten av ditt liv har spelats så vi alla kan spy på den. Visst, den var bra de första gångerna på P3 men efter att ha hört den alldeles för mycket känner jag att det kanske räcker. Däremot tycker jag fortfarande att hans Kapitulera tillsammans med Susanne Sundfør är otroligt bra. Hur som helst, vem är mer 2011 än Timbuktu?

Jag lyssnar numer mycket på folkmusik och då jag ännu är ganska ny i denna genre så upptäcker jag ofta ny musik här, bland annat Navarra. Tack vare facebook's och spotify's samarbete har jag kunnat se vad andra lyssnar på och därmed hitta ny, intressant musik. Tack! Navarra är 2011 för mig!
Florence + The Machine har spelats mycket på P3. Det uppskattar jag men kanske har även de nötts aningen FÖR mycket. I alla fall deras främsta hit Shake it out. Jag har lyssnat på deras låt Dog days are over länge och lika länge gått och undrat när de ska släppa något nytt. Svaret blev 2011. Jag minns hur glad jag blev när jag en kväll i bilen hörde Florence + the machine, återigen, på radion. (Jag minns till och med att jag körde på E4:an mellan mariedalrondellen och biltemarondellen, ersboda, Umeå.)
Flight Facilities har en låt vid namn Foreign Language som min vän Charlotte Svensson introducerade för mig detta år. Den är fantastisk och jag har nött den så mycket och har inte ens tröttnat på den. Det är ett bra betyg och helt och hållet "Så kommer jag att minnas 2011".
Bon Iver och Fleet Foxes får stå tillsammans. De släppte nytt 2011 och jag har gillat de båda likaså. Många kvällar tillsammans med en tekopp, många nätter då jag haft svårt att sova, då har Bon Iver och Fleet Foxes varit mina vänner.
Albin Gromer och Jonathan Johansson har enligt mig gått lite hand i hand 2011. Jag har liksom lyssnat på dem parallellt och de kan tyckas påminna om varandra någolunda. Kanske är det skånskan som gör det... Det här är i alla fall riktigt bra.
Lana Del Rey, Tegan and Sara och First Aid Kit är även de varandra lik och väldigt bra! Lana Del Rey med sin radiohit Video Games är en otroligt vacker låt och inte allt för nött ännu. Tegan and Sara har jag lyssnat på tidigare och blev glad när jag såg att de släppt nytt, som dessutom visade sig sticka ut från deras tidigare låtar. Skivan The Con Demos är en samling demolåtar konstaterar jag utan vidare bakrundsfakta som jag tycker är hyfsat bra. Jag upptäckte den i alla fall 2011, därav finns de med på denna lista. First Aid Kit är stora favoriter. Jag älskar den här typen av musik, jag älskar att genren har börjat spelas i radio och jag älskar att det här påminner om mig själv. "I'm a god dam coward but then again so are you..."
Oskar Linnros är väl egentligen mer 2010 än 2011 men en låt har präglat mitt år och det är hans låt Vilja bli, så som hans skiva också heter. Den här kommer från singeln 25 och är enligt mig fantastisk. Jag förstår egentligen inte varför den inte var med som spår på hans skiva utan bara skivans titel.
Sebastian Wijk är en artist som jag från ingenstans upptäckte 2011. Jag klickade runt bland "related artists" på spotify och hamnade bland denne mans låtar. Låten Redhead är min favorit. Han har ett singer- songwriter-stuk som jag gillar starkt och jag hoppas på att få höra mer från honom 2012.
Här följer P3 dängorna som borrat sig in i mitt huvud, vare sig jag vill det eller inte. Jag tror att det här är, någolunda i alla fall, den kronologiska ordningen dessutom:

L.I.F.E.G.O.E.S.O.N (Fortfarande helt okej.)
Call your girlfriend (Sönderspelad men helt okej.)
The piper's song (P3 dänga som fortfarande är bra!)
Make it rain (Etsar sig fast på hjärnan. "make it rain, make ir raain...")
Slow (Hjärntvättar mig totalt!)
Vart jag mig i världen vänder (Bra till en början, nu: så jävla sönderspelad)
Ju mer dom spottar (Samma som ovanstående)
Detsamma (Etsar sig fast som en blodigel.)
Morgonen efter (Som ovanstående.)

Sen vill jag avsluta den här listan med en låt som egentligen kanske borde tillhöra 2012 då skivan inte släpps förrän den 21 januari. Det gäller såklart Tomas Andersson Wij, hans låt och singel Jag är påväg till dig.