Ett år känns både kort och långt. Både kul och tråkigt har hänt. Mitt år har ändå innehållt mest kul och jag är nöjd med att jag lyckats hålla mitt nyårslöfte. Jag har inte köpt nya kläder på ett år utan allt från second hand, med undantag på ett par jeans (ni som känner mig vet att jag alltid annars har strumpbyxor, så ett par kunde jag väl unna mig). Av detta nyårslöfte har jag lärt mig att plånboken mår bättre utan hetskonsumtion, att garderoben är tillräcklig som den är och att det mesta går att hitta på Myrorna, Röda Korset och andra second handbutiker. Det här gynnar inte bara min plånbok utan jag gör även miljön en tjänst. Jag kommer absolut att leva vidare efter denna regel men numer som en vana istället för regel. Jag har satt i system att inte tråna efter fler klänningar från H&M liknande alla de jag redan har, jag har satt i system att leta i second handbutikerna innan jag överväger att köpa nytt - för att jag vet att det går.

     "2012 ska bli mitt år!" inledde jag detta år med att säga. Jag kan nog, så här med facit i hand, säga att det också blev så. Jag har prioriterat mig, jag har gjort det jag vill och känner för utan att trampa någon annan på tårna - för att det går. Det går att tacka nej på ett vänligt sätt om du känner att du inte vill; "Tack men nej tack." Det går att vara trevlig mot folk som inte tycker samma sak som du. Det handlar bara om lite medmänsklighet. Du kan kombinera dessa två, att prioritera dig själv och vara en god medmänniska.

     År 2012 blev kanske mitt år men också mitt år av välgörenhet. Jag har stöttat Myrorna, Röda Korset, Erikshjälpen och andra små återanvändningsbutiker. Jag har blivit månadsgivare för Röda Korset och skänkte 150 kronor till musikhjälpen - för att jag kan. Det insåg jag en dag när jag åt middag, slängde en blick på mitt skafferi och tänkte att jag skulle överleva en månad på det jag har hemma nu, skulle kunna klara mig utan drygt 8 paket nudlar som är motsvarande de 50 kronor som jag istället skulle kunna ge som månadsgivare.

     År 2013 då? Vad händer då? Jag vet inte. Jag kommer bara köra vidare på ungefär samma sätt tror jag. Jag kommer fortsätta mitt fjolårslöfte men nu som en vana och jag kommer fortsätta prioritera mig och mänskligheten!

"Dom sa jag hade livlig fantasi, vad trodde ni, den tog mig hit."

Ville bara tala om att det här är en bra låt!

                    God                        jul

        önskar Linnéa, Biggie-Be, Khadidje och Bea

Vi fick frågan från vår samhällskunskap- och aktuellorienteringslärare i samband med att vi skulle titta på SVTs programserie Why Poverty; "går världsfattigdomen att lösa?" I en vecka satt jag klistrad vid TVn, radion och datorn. Jag var en av de som följde Musikhjälpen. Det var då det slog mig, vi behöver lösa sanitets- och vattenproblemen först. Två problem för oss till synses självklara och kanske små i förhållande till svindlande skuldkriser. Två problem som avlöses av det ena och det andra. Många av er hörde eller såg säkert Musikhjälpen i deras kamp om att barn i slummen skulle få rätt till rent vatten så jag behöver inte här rada upp alla bieffekter av smutsigt vatten och brist på toaletter. Det jag kan säga är att dessa två problem kort och gott leder till fattigdom. Detta sker samtidigt som giriga grisiga gubbar och tanter på bland annat Park Avenue tjänar storkovan och somnar med fullgott samvete på natten. Det är svårt att få den här bilden att gå ihop, det är svårt för mig att titta på när republikan efter republikan står och mässar om sänkta förmögenhetsskatter och mer frihet till folket. Frihet som gynnar dessa giriga, maktgalna människor ännu mer. Inte nog med att de somnar med gott samvete, de har också hjärta att säga något dylikt (jag citerar från programmet): "... And if you try to raise our taxes and tramp on our liberties, we are either going to beat you or make your life miserable." säger en rosenrasande republikan med, låt säga, 5 miljarder på kontot. 

     Så Kerstin, för att svara på din fråga: Ja, det går att lösa världsfattigdomen om vi först ser till att använda de pengar som finns i världen (och framförallt på 740 Park Avenue) till att lösa sanitets- och vattenproblemen, då kan vi börja prata om en värld mer lik den vi alla önskar fanns. En värld utan fattigdom. 

http://www.svtplay.se/why-poverty

"Det blir en varm dag och du lever" sjunger Tomas Andersson Wij i Allt. Det är halvsant. Inte direkt varmt men jag lever. Trots att det är idag den 23/12 till och med. Jag har vaknat två dagar och jorden har funnits kvar båda gångerna trots att den skulle förintats för två dagar sedan. Jag tror att det är lugnt nu va? Har de spekulerat färdigt nu? Som tur är så gjordre jag inget dumt i "jorden-kommer-ändå-gå-under"-impuls. Jag har ju ändå ganska lätt för att handla i implusmoments och skriver alltid arga insändare/lappar när jag är som argast och skickar alltid in dem innan ilskan gått över. Det brukar reslutera i att folk tror att jag är den största argbiggan i stan. Men det är jag inte. Bara ibland. Till exempel när jag cyklar i snö, dammsuger, skottar, pysslar, och så vidare. Då blir jag arg. Och sur. Men bara en stund. Då skulle man kanske kunna tro att jorden skulle kunna gå under. Nu ska jag göra en av de saker som gör mig arg, dammsuga. Så går jorden plötsligt under så är det därför. God jul!

Jag åker med SJ. Självklart var jag väl rätt förberedd på förseningar och kanske någon ersättningsbuss hit och dit, även om det inte var vad jag hoppades på. Men det är liksom bäst att förvänta sig det värsta så blir allt annat bara en bonus. Nu åker jag alltså tåg och är inte ett dugg försenad. Glad.

     Internet ombord var ju också bra då jag dumt nog, alldeles nyss, lyckats spärra mitt mobila bredband med att skriva fel kod tre gånger. Nu behöver jag alltså en PUK-kod då. Jag kan ha en hemma någonstans med det är ju där det.

     Hem till Bollnäs ska jag i alla fall. Nu är det jullov. Det är en efterlängtad ledighet kan jag säga. Jag och min klass (Sofie) har här i veckan tolkat musikalakademiens julkonsert nu tre kvällar i rad. Dessa tre dagar har vissa fått sovmorgon men inte vi. Nej, nej. Vi är ju hubotar, vi behöver inte sova. Så våra skoldagar har sett ut så här: Måndag 08-20, tisdag 08-20, onsdag 08-20, torsdag 08-12. Torsdagen innehöll julmys (läs julkrig pga julklappsbytelek, that's how we myser) med alla teckenspråkare, därefter serverades alla på skolan julbord. Tolv åkte jag hem för att packa väskorna, slå in de sista julklapparna, rensa kylen, städa, diska. Du vet, "allt-man-måste-göra-i-ett-hushåll-innan-man-reser-bort-i-sjutton-dagar"-sysslor. För det är precis så länge som jag blir hemma i Hälsingelandet, sjutton dagar.

     Efter att inte ha sovit så mycket i veckan åker jag också ett tåg hem klockan fem på morgonen vilket innebär att jag måste upp vid fyratiden. Christian frågade igår: "vad är det allra första du ska göra när du kommer hem då?" och nu vet jag; sova.

I övrigt så hoppas jag att Bollnäs tar emot mig med öppna armar så som Umeå alltid gör när jag kommer tillbaka. Vad passer bättre nurå än den hära rå? http://www.youtube.com/watch?v=jO7BHI_4ano

I Bollnäs finns det djupa skogar, fågelsång och stora logar. Näcken har sin fristad där och huldran löper fritt. Där finns lingonris på varje hygge, riktigt trä i varje bygge. Undra på att jag vill hem för allt det där är mitt. Skicka hem mig till Bollnäs, skicka hem mig till Bollnäs. Där skogen står i blom och där gräset lyser grönt. Skicka hem mig till Bollnäs, skicka hem mig till Bollnäs. Där är det så lugnt skönt. För i Bollnäs heter flicka jänta och de finns i varje glänta. Alla är de glada och ingen ....(?) Du kan hitta dem i klöverängar, jordgubbsland och blostersängar. Och på lördagskvällen kan du träffa nån i smyg. Skicka hem mig till Bollnäs, skicka hem mig till Bollnäs. Där skogen står i blom och där gräset lyser grönt. Skicka hem mig till Bollnäs, skicka hem mig till Bollnäs. Där är det så lugnt skönt.