Otroligt intressant föreläsning idag. Patrik Nordell föreläser om Deafhood, han liknad deafhood med ett genusperspektiv och deafness med ett könsperspektiv. Han berättar om kolonialismen och förtrycket mot döva, det finns en samband där emellan. Förtrycket mot döva är i sig kolonialism, någon tycker sig veta bättre och ska förändra en kultur. Så som västvärlden gjorde i Indien, så som högre makter alltid har gjort mot döva. För att de tycker sig veta bättre än dem som själv lever i kulturen de försöker utarma. Allt handlar om pengar. Men vinner verkligen någon någonting på att vara teckenspråksmotståndare kan man då fråga sig? Om jag minns rätt från Nordells föreläsning så nämnde han att 40 000 000 kronor går åt till hörselhjälpmedel varje år. Hur som helst, Nordell tar flertalet gånger upp hur viktigt det är att se möjligheter i dövkulturen istället för att stirra sig blind på decibelkurvan och bara se problem.

     Förr i tiden, under oralismen, kallades många döva för dumma om de inte pratade tillräckligt bra. De som hörde hjälpligt kunde höra lärarens meningar, till exempel "en blå buss", och därpå upprepa meningen med beröm från läraren. Den som hörde och kunde tala var begåvad, den som inte hörde och inte kunde tala var dum. Jag undrar nu, sitter verkligen intelligensen i örat? Jag som trodde vi hade en hjärna. Vad det handlar om är att döva måste få undervisning på dövas villkor, det vill säga på teckenspråk. Du lär dig ingenting utan ett språk. Språk är en förutsättning för kommunikation och kommunikation är livsviktigt.

     Språket är spegeln av en kultur och kulturen speglas i språket, därför kan vi prata om en dövkultur på samma sätt som vi pratar om svensk kultur eller indisk kultur. Deafhood, motherhood, childhood är positivt klingande ord och ger perspektiv därefter. Bara mammor vet hur det är att ha fött barn, bara jag vet hur jag upplevde min barndom, utomstående blir aldrig en del av detta "hood" och kommer aldrig att förstå till hundra procent. Kultur. Deafness, illness, ser istället till problemen och det är vad vi stirrar oss blind på i dagens samhälle. Problem.

     "Låt oss fira, 'vi har fått ett dövt barn'" sa Nordell. Jag undrar, borde vi inte fira "vi har fått ett barn" oavsett hur dess decibelkurva ser ut. Det blev en människa. Människor har olika färdigheter, olika kompetenser, föds till olika kulturer. Låt oss se allt detta som en gåva till världen, det finns någon mening med att just du finns till. Alla tillför vi någonting, varför inte bara bejaka detta?

Ingen kultur är bättre än någon annan, ingen har rätt att utarma en kultur för att de anser sig mer priviligerade eller mer civiliserade.

Slutligen vill jag ta upp några frågor som ofta ställs i samband med detta. 

Är teckenspråket internationellt? Nej! Alla länder har sitt teckenspråk, det finns till och med dialektala skillnader. Inget språk är internationellt då det är omöjligt att konstruera ett språk. Vad var det jag sa här ovan alldeles nyss, språk är en spegelbild av kulturen. Så även om vi skulle konstruera ett språk så skulle det förändras i samma stund som vi delar på oss och lever i olika kulturer världen över. Men, teckenspråk har fler logiska möjligheter att uttrycka sig än vad talade språk har. Därmed uppstår fler möjligheter att förstå varandra över språkgränserna på teckenspråk. Prova själv, teckna ordet "BOLL", rent logiskt, hur många alternativ kan det finnas?

Kan man säga allt på teckenspråk? Ja, eftersom att det är ett språk. Men visst, inte finns väl orden "föräldraledighet" eller "pensionspremie" på något fornspråk i någon liten by i jungeln, de har ingen användning av det. Men fortfarande kan du beskriva våra västerländska ord för detta folk med deras språk. Du kan säga allt på det språket också, inte "pensionspremie" direktöversatt men du kan prata om det. Alla språk är fullvärdiga språk.

Vi borde vara mer nyfikna och öppna för olikheter, för okunskap är alla konflikers källa. "Kunskap är nyckeln till framgång", vem var det som sa så, jag har hört det förut, säkert du också, så varför gör vi inget åt saken?

"Sjung för allt du är värd i världens kallaste värld, jag snackar inte om vädret". Jag lyssnade på Promoe – Kråksången på bussen tidigare idag och tänkte att jag skulle skriva någonting här om människan. Människan i Sverige. Det är när det är kallt ute som jag kommer på det, att det även är kallt på insidan. Hos mig också. Det kan jag inte förneka. Men jag är medveten om det och försöker dela med mig av någon form av värme så ofta jag kan och orkar. Till andra människor. Alla människor. Ja, nu kommer jag inte ihåg att skriva allt som jag tänkte på bussen. Zig Zag förvirrar och upptar mitt tänkande för tillfället. Hjärntvättar. Men ja, det är kallt på vintern, även i själen. Så sjung för allt du är värld och sprid lite värme i världens kallaste värld.

Hur coolt är inte det här: http://beatriceemilsson.se/? Rätt coolt skulle jag säga. Kolla in sidan vettja. Där kan ni skicka ett mail till min egna informationsmail? Ni kan ju försöka boka mig. Jag kan ju alltid se om jag kan klämma in en till spelning i schemat. Titta på coola bilder, lyssna på musiken och läs mina ascoola inlägg om karriären. HAHA!

Jag kom på en grej idag på samhällskunskapslektionen. Vi diskuterade kultur och identitet när vår lärare tar fram en bild på ett träd. Ett kulturträd. Trädet beskriver rötterna som det vi ärver eller får med oss genom våra föräldrar från tidig ålder. Traditioner, uppfostran, religon, med mera. Rötterna syns inte utifrån sett men de lägger grunden för hela trädet. Stammen representerar kanske det vi kan se av dig som människa, den du är i grund och botten. Kronan på verket är allt du gör, alla åsikter, dina intressen, din syn på uppfostran, teknik, natur osv. Det är här du kan blomma ut till den individ du faktiskt är.

     Det var när vi diskuterade det här med rötterna som jag kom på det och utbrast: "Precis! Är rötterna ruttna kan inget blomma!" Utan dina rötter är du ingen, du skapar din identitet genom dina rötter och där föds kultur. Men med mitt lilla citat menar jag egentligen också något mer. Jag tror att vissa kronor blommar mer än andras, att vissa kan blända med deras vackra färger, att vissa knoppar är skörare och skönare än andras. Alla får en stam och alla får en krona, det handlar bara om hur verket till sist blir. Blev du en skral tall eller ett vårsprudlande äppelträd?

Jag, Ebba och Maria har spenderat en helg på hotell i Övik samt 16 timmar på dansmaran. En helg full av skratt och dans. Kul helg på hotell. Vi fick hotellfrukost; Jag fullkomligt jublar! Vi levde ut som Kevin McCallister i Ensam Hemma på vårt hotellrum och jag skrattar fortfarande. Skrattar som på bilden nedan. Här säger Maria: "Bea, du har för litet huvud, du måste längre fram!", en annan gång, vid frukosten "Bea, är du fokuserad på maten? Du blev så tyst!". Vi har alltså skrattat och dansat. Lite hälsoresa över den här helgen. Ett gott skratt förlänger ju livet, så det här gjorde nog gott. Vi kom också fram till att vi tre är nya Destiny's Child. "EMB!" utropar jag. Så här har ni oss, flickbandet (eller vad är motsvarighet till pojkband?), EMB! (Men bra mycket coolare än EMD, det vill jag noga poängtera.)

     Sexton timmar dans resulterar möra ben och slaktade fötter. Så idag blir en fortsatt lugn dag. Fysisk återhämtning. Psykisk återhämtning är just vad jag har fått i helgen. Så det räcker och bli över, blir över så att jag kanske kan leva på det här ett tag. Kult!

(Bild lånad från någon av dem andra två med iphone. Fler bilder på Ebbas blogg: http://ebbasdagbok.bloggplatsen.se/)