Jag har hört folk säga "den förra föreställningen var bättre, den var roligare!" men jag struntade i dessa åsikter och försökte med neutrala ögon se Stadsminister Özz Nûjen på SVT 1 igår. Jag tänkte "jag gillar ju honom, så dåligt kan det ju inte vara, jag ger honom en ärlig chans, så avdankad kan han ju inte hunnit bli på ett år" och nej det har han inte hunnit bli. Han är vass! Kanske inte lika rolig som i förra föreställningen men han är med i samtiden och han är klok. Kanske är det detta "supervalår" som sätter sin prägel på hela vårat samhälle inklusive komikerna, vilket resulterar i mycket politisk satir. Özz gör det ändå roligt. Han säger en del saker som vi alla har hört förut men gör det på sitt sätt, och det blir kul. Och jag gillar ju Özz så då gillar jag ju hans sätt också. Dessa folk som den här gången inte var nöjda kanske gillade hans förra föreställning för att han var "ny", hans föreställningsform kändes ny och han blandade allvar och humor på ett nytt sätt. Nu är han ju inte direkt ny längre men han blandar fortfarande allvar och humor. Han tar dock upp ett ämne som alla har åsikter inom, politik, och det är där skon klämmer. Politik är svårt att skämta om så att alla blir lika förnedrade, utpekade och lika mycket satiriserade. Och kanske blev några av dessa folk trampade på tårna. Kanske gillar de inte hans sätt, kanske har de tröttnat på supervalårets prägel. Vissa kanske till och med slutade lyssna när de inte längre höll med i vad han sa. Och jag tror att det är där den andra skon klämmer. För hade de lyssnat skulle de precis som jag ha satt skrattet i halsen. Han är vass, han är med, han är sann. Och även den här sanningen slutar precis som 28 februari 1986.

http://www.svtplay.se/video/2141708/statsminister-ozz-nujen

Vi ska väl inte kritisera teknikutveckligen men ibland vill jag kritisera samhällsutveckligen som kommer med teknikens. Till exempel det Timbuktu beskriver så oerhört träffsäkert. Jag hade inte sagt det bättre själv! För övrigt min nuvarande favoritlåt.

Och du tog ett kort men tyckte jag var för kort
Men efter vi hade snackat spela det ingen roll
Jag hade kameran i fickan, min framtid i sikte
Med tusen självporträtt som inte visa vart jag ville
När man ser tillbaka, ser man ju bara glädje
Vi passa aldrig på att fota sorgerna längs vägen
Vi kan framkalla bilder och framkalla minnet
Men ingen Hasselblad i världen fångar hela bilden
För du såg mig, du såg mig på riktigt
Du penetrera ytan, för kärleken är skicklig
Du gjorde mig verklig, innan var det fiktivt
Saker går i tu så man borde vara försiktig
Vi kan titta på tusen bilder, utan att se varandra
Ett foto stoppar tiden men livet vill sällan stanna
Jag tyckte jag såg tjock ut, du tyckte du blev ful men
Den riktiga bilden sitter i huvudet