När jag läser Beirut, jag älskar dig av Zena el Khalil slås jag så ofta utav tanken "hur kan denna Zena vara så otroligt lik mig?" På flera sätt är vi lika. Jag ser ett mönster i hennes tankar, sätt att uttrycka sig och hennes iaktagelser som jag känner igen så väl. Jag brukar, när jag läser, skriva upp citat ur boken som jag finner extra intressanta. Det brukar handla om 1-2 stycken på en hel roman. Denna gång har jag chockats över hur många uttryck jag har fastnat för och jag kommer att dela med mig av några här. Denna gång sticker det nämligen ut 7 stycken post-it-lappar ur en liten pocketbok på 250 sidor. En pocketbok som jag hittade för 10 kronor på ÖB. Jag fastnade för titeln. Det känns lustigt när jag tänker på det, att jag har hittat min själsfrende i en reakorg, att jag köpte insikt för en tia. Jag tänker: "HUR i hela friden kan en bok av en människa med helt andra erfarenheter än mig beskriva exakt det jag tänker, känner, iaktar?" Jag kommer på det, för att vi människor bara är människor och har samma problem och samma tro på att livet inte bygger på att överleva men att leva. Det el Kahlil beskriver med sådan precision och timing, med sådant allvar och humor är nog ingenting hon är ensam om. För vi människor är så enkla. Vi fäster oss vid saker, städer, personer. Vi älskar. Vi hatar. Vi ses hopp om framtiden och ser tillbaka på allt som var bättre förr. Det spelar ingen roll om du lever i Mellanöstern eller i Norrlands inland. Vi är bara människor. Men jag tror att jag fastnar lite extra för el Khalil för att vi båda är lite cyniska men naiva, hopplösa konstnärssjälar. Det som skiljer oss åt är att den ena har vuxit upp i krig. Vi ser kriget från olika håll. Jag från teveskärmen, hon från sitt sovrumsfönster, bibliotekfönstret och från stadens alla restauranger. Det beskriver hon i Beirut, jag älskar dig. En träffsäker livsskildring om kärleken till en stad som bombas till spillror, återuppbyggs och bombas igen.

"Jag är inte stålmannen. Jag är inte Tarzan. Beirut och jag, vi har kollapsat och återuppbyggt oss så många gånger redan. Men hur vet jag om jag orkar göra det en gång till? Hur länge ska det behöva vara så här?" - Beirut, jag älskar dig.

Detta i samspel med livets alla frågor och farhågor. Om tron att jag kan påverka världen med mina små handlingar. Rädslan för att vara ensam, förbli ensam.

"Vart tar man vägen när man inte har någon kärlek värd att slåss för? Vart tar man vägen när det enda som bekräftar ens existens är tevereklamen som uppmanar en att köpa ett nytt kylskåp?" - Beirut, jag älskar dig.

Om yta och utseendefixering.

"Betongdjungeln återuppbyggdes. Kriget hade suddats ut. Plast och glas var inne. Silikon ersatte verkligheten. Percis som husen byggdes medborgarna om. Flickor knäckte sina kulturella näsor och bytte ut dem mot barbienäsor. Kvinnor, som inte alltid hade råd med det, pumpade upp sina bröst för att flyta bättre på spänniga rikemansbadorter."

"Jag stirrar på en skyltdocka klädd i en purpurfärgad lycradräkt. Hon säger att jag lika gärna kan vara snygg när jag dör. Att lycra är bästa medlet mot ångest. Och att turkost och gult får allt att gå över." - Beirut, jag älskar dig.

En högst aktuell livsskildring! Jag läser denna bok parallellt med Israel-Gazakonflikten som inte längre bara är en konflikt utan en blodig, ohuman vansinnesstrid. Historierna går ihop i varandra och jag skiljer inte längre på om Israel bombade Libanon eller Gaza.

"-Tror du att vi kommer kunna säga saker som: 'Du, kommer du ihåg när bomberna flög i luften ungefär en gång om dagen... Herregud, vad längesen... Känns nästan som en dröm.'

- Ärligt talat - nej...

- Nej. Det tror inte jag heller. Åtminstone inte i det här livet.

- Och definitivt inte med sådana grannar som vi har. Så länge inte de har löst sina problem måste vi leva med bomberna." - Beirut, jag älskar dig.

Men vi hoppas ju alla att någon gång tar det slut. Någon gång blir det fred! el Khalil skriver:

"Hur tar det slut? Hur tar det helt enkelt slut? Är krig som en maskin? Stänger man bara av det? Hur styr man människans raseri? Hur kan man vara säker på att en man tar bort fingret från avtryckaren? Hur kan han ena stunden skjuta utan minsta ånger, i nästa stund tystna och nästa dag krypa till sängs med fienden? Hur får du fram budskapet till honom i skyttegraven? Hur vet han när han ska sluta skjuta?" - Beirut, jag älskar dig.

Under dessa 250 sidor har jag gråtit av medlidande, jag har skrattat av igenkänning. Jag har påminnts om att cancer är en sorg även i krigsdrabbade länder. Jag har lärt mig att vi människor är så mycket mer lika varandra än vad vi tror men att rasism och okunskap ändå existerar överallt. Jag har fått förståelse i varför jag så gärna vill vara kvar i Umeå, liksom zena är en del av Beirut och ständigt påverkas av staden så har Umeå påverkat mig och utan Umeå är jag inte riktigt samma person. Zena el Khalil har skrivit en berättelse om livet som har fastnat i mitt huvud, borrat sig in i min själ och färgat mina tankar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nyskriven låt finns nu upplagd på Youtube:     Besök även Min hemsida: http://beatriceemilsson.se Sound Cloud: https://soundcloud.com/beatrice-emilsson Eller se fle klipp på min Youtube-kanal: https://www.youtube.com/user/BeaEmil ...

  Musik är något som ständigt fyller mina öron med ljud. Det är sällan helt tyst hemma hos mig. Spotify är en av dessa ljudlkällor och där har det sammanställts att jag har lyssnat på 14 377 minuter musik bara i deras musiktjänst. P3, skulle jag sä...

Kära Björn Söder! Du säger att en inte kan vara både same och svensk samtidigt. Inte heller jude och svensk eller kurd och svensk samtidigt. För att 100% är den maximala procentenheten, för att 200% inte är möjligt. Då vill jag fråga dig, Björn Söd...

  Jag deltog i Visions Jämställdhetsutbildning med fokus på opinionsbildning igår. Jag anmälde mig till utbildningen för en dryg månad sen och kände då att det skulle bli jättekul. Sen började jag tvivla. "Är jag verkligen rätt person för det här? ...

  I dagens DN står det om den vikariebrist i skolorna som orsakar att lektioner måste ställas in på högstadieskolor och gymnasier runt om i landet. Jag läser: "Med några få undantag svarar samtliga att det trots vikariepooler och andra lösningar är...