Jag tänkte ägna en stund åt att klaga. På reklam. På reklam som dyker upp i kanten på alla möjliga hemsidor efter att ha googlat någonting eller bara klickat på en bild från någon försäljningssida. Nu skriver jag på samma sätt som SVT och SR säger för att undvika att nämna några företagsnamn. Det var inte min avsikt. Låt mig bli tydlig. Låt mig göra det med några exempel.

     Jag har googlat på "vandrarhem örnsköldsvik" några gånger för att hitta boende till dansmaran som kommer att äga rum där 1-2 feb. Efter detta, just här bredvid det jag just nu skriver, dyker det upp reklam från booking.com med förslag på vandrarhem och hotell. Nu är det bara så att jag redan har bokat, så jag ser inte att denna reklam fyller någon större funktion.

     En annan gång gick jag in på en hemsida som heter hollywood.se. Där tittade jag runt bland kläder på rea. Klickade väl också på en och annan bild där produkten såg lite intressant ut. Nu dyker det ständigt upp reklam på de allra flesta hemsidor runt om på internet som visar bilder från hollywood.se på just de produkter jag tidigare har tittat på. Man kanske kan luras av det här, men inte jag. Jag ser ju att priset fortfarande är detsamma. Jag skulle kunna köpa idén om det var så att priset var nedsatt på dessa just nu. Men nej. Lika dyrt som förut och jag kommer inte att köpa något av dem denna gång heller. Så ni vet.

Jag undrar ju rätt ofta vart i Umeå jag kan hitta små söta loppis med bra grejer. Jag kanske skulle ta och googla på "platser i umeå som erbjuder loppis med kvalité och genuinitet" så kommer jag få upp reklam om detta. Reklam som jag faktiskt skulle uppskatta.

För att Lotta skickade förslag till ett event, Cleo live@Corona. Det blir min enda gång på Corna i år. Om än jag avskyr stället. Men om det skulle uppstå manschauvinism som det där brukar kommer jag bara sjunga på den här. Tack Cleo för dina kloka ord!

Solen har kommit till Umeå! Jag skyndade mig ut i full mundering för att njuta av strålarna och insupa lite D-vitamin. Den lilla detaljen att temperaturen nu var nere på -16 grader gjorde mig ingenting. Det spelade ingen roll när det i Umeå denna förmiddag var så otroligt vackert. Allting blir fint adderat med frost och solstrålar. Fiske-förbjuden-skylten med klotter på, färgflagorna på husfasaden, det gråa ombyggnationssängslet, allt blir vackert när det glittrar i solskenet en klar vinterdag. Himlen klar och blå som den finaste sommardag, landkapet lika vitt som ett oskrivet A4, älven till viss del frusen med några öppna partier där änder simmar samtidigt som ånga stiger från det något varmare vattnet. Luftens köld biter mina kinder, ispärlor på ögonfransarna och i håret och Fleet Foxes i lurarna. Problem finns inte. Så mycket lite sol kan göra med humöret. När solen glittrar mellan frostvita björkar, då är livet i Umeå fint. När Fleet Foxes toner fyller huvudet till vyn av detta då kan ingenting gå fel. När jag ensam promenerar längs med Umeälven.

Jag borde visa min tacksamhet oftare. Jag borde tänka oftare på hur tacksam jag bör vara över att var född i Sverige, i en mittemellan-lagom familj och besittande de perspektiv jag har, redan idag. Jag vill inte säga att jag är smart. Jag vill inte påstå att jag är bättre än någon annan. Jag vill bara betona min tacksamhet över mina perspektiv. Jag får input från så många olika håll varje dag. Från vänner, familj, skola, av miljöombyten. Jag får ständig information från media för att komplettera mina perspektiv ytterligare. Perspektiv som får mig att inse att jag är lyckligt lottad, att jag borde vara tacksam. Och det är jag. Tack för att jag föddes i Sverige. Tack för att jag växte upp i Bollnäs. Tack för att jag flyttade till Umeå. Tack för att jag har fått tillgång till bra utbildning genom åren. Tack CSN. Tack medmänniskor. Sist men inte minst, tack för att vi är olika. Olikheter ger perspektiv. Miljöombyten ger perspektiv. Språk ger möjlighet till kommunikation vilket i sig ger ett utbyte, som i sin tur leder till mer perspektiv. Varför skriver jag det här nu? Varifrån kommer all den här tacksamheten? Det kommer sig av att jag nyss fått perspektiv gällande människor och medmänsklighet. Att jag bara är än mer säker på att det enda rätta är att vara snäll. God. Visa värme och medmänsklighet. Jag må låta flummig, men jag är i alla fall snäll. Var det du med.

Min lillasyster höll i ett kassettband och frågade "Vad är det här?". Det är när hon, 10 år gammal, säger så som jag inser att jag i framtiden kommer att besitta kunskap som ingen av de nya generationerna har. Jag kan se sambandet mellan detta band och en vanlig blyertspenna. VHS- och kassettband var min barndom på samma sätt som mina föräldrar växte upp med vinyl och deras föräldrar i sin tur med 78-varvaren. Det här är termer som kanske alla kommer att dö ut. Om det inte vore för alla Old School Hipsers. Vi borde tacka dem. Det är dumt att saker som en gång i tiden har fungerat ska falla i glömska. Därför, som den smyg-hipster jag är, tänker jag skaffa mig en skivspelare, så att jag kan spela de vinyler jag har, som idag bara fungerar som konstverk. Så att jag kan svara nästa generation på frågan "vad är det här?" när de håller upp en rund svart skiva i vinylplast, 7, 10 eller 12 tum i diameter stor. På samma sätt som jag idag kan svara min lillasyster när hon frågande håller i ett kassettband, eller försvara The VHS när hon pekar på ett och skrattar.

Ett år känns både kort och långt. Både kul och tråkigt har hänt. Mitt år har ändå innehållt mest kul och jag är nöjd med att jag lyckats hålla mitt nyårslöfte. Jag har inte köpt nya kläder på ett år utan allt från second hand, med undantag på ett par jeans (ni som känner mig vet att jag alltid annars har strumpbyxor, så ett par kunde jag väl unna mig). Av detta nyårslöfte har jag lärt mig att plånboken mår bättre utan hetskonsumtion, att garderoben är tillräcklig som den är och att det mesta går att hitta på Myrorna, Röda Korset och andra second handbutiker. Det här gynnar inte bara min plånbok utan jag gör även miljön en tjänst. Jag kommer absolut att leva vidare efter denna regel men numer som en vana istället för regel. Jag har satt i system att inte tråna efter fler klänningar från H&M liknande alla de jag redan har, jag har satt i system att leta i second handbutikerna innan jag överväger att köpa nytt - för att jag vet att det går.

     "2012 ska bli mitt år!" inledde jag detta år med att säga. Jag kan nog, så här med facit i hand, säga att det också blev så. Jag har prioriterat mig, jag har gjort det jag vill och känner för utan att trampa någon annan på tårna - för att det går. Det går att tacka nej på ett vänligt sätt om du känner att du inte vill; "Tack men nej tack." Det går att vara trevlig mot folk som inte tycker samma sak som du. Det handlar bara om lite medmänsklighet. Du kan kombinera dessa två, att prioritera dig själv och vara en god medmänniska.

     År 2012 blev kanske mitt år men också mitt år av välgörenhet. Jag har stöttat Myrorna, Röda Korset, Erikshjälpen och andra små återanvändningsbutiker. Jag har blivit månadsgivare för Röda Korset och skänkte 150 kronor till musikhjälpen - för att jag kan. Det insåg jag en dag när jag åt middag, slängde en blick på mitt skafferi och tänkte att jag skulle överleva en månad på det jag har hemma nu, skulle kunna klara mig utan drygt 8 paket nudlar som är motsvarande de 50 kronor som jag istället skulle kunna ge som månadsgivare.

     År 2013 då? Vad händer då? Jag vet inte. Jag kommer bara köra vidare på ungefär samma sätt tror jag. Jag kommer fortsätta mitt fjolårslöfte men nu som en vana och jag kommer fortsätta prioritera mig och mänskligheten!

"Dom sa jag hade livlig fantasi, vad trodde ni, den tog mig hit."

Ville bara tala om att det här är en bra låt!

                    God                        jul

        önskar Linnéa, Biggie-Be, Khadidje och Bea