Mer nytt på youtube:

Ny video på Youtube:

Jag minns för ett tag sen när en vän ropade "Kom nu tjejer, killar... och Bea..." Jag skrattade och ifrågasatte hans uttalande med "Jaha, vad är jag då om jag inte räknas in i någon av de två första kategorierna och behöver en egen?!" Han räddade sig bra och sa: "Nej men... Du är ju Bea!" och jag är faktiskt tacksam över hans uttalande, att bli sedd och tilltalad som personen Bea och inte som "du-där-tjejen-som-sitter-i-soffan", "öh, bruden!" eller som "kom-nu-kvinna". Jag är mer än mitt kön. En människa har många attribut, könsidentiteten är bara ett av dem. Jag trivs med att vara född till kvinna och jag är stolt över att vara det, men är det min personlighet? Är det jag? Nej, jag är mer än det. Jag är ju Bea.
     Jag tittade på http://www.svtplay.se/video/1926382/raskortet, som för övrig är 58 otroligt sevärda minuter som jag rekomenderar alla att avvara. I slutet av dokumentären säger en man: "Nej, jag är Raymond först. Svart är en av många kategorier som man kan indela mig i, men det är inte någonting som jag defineras av. För jag är mer än bara det." Så sant som det är sagt. En människa är så mycket mer än bara sina attribut. De är en del av dig, ja. Men Du som i personen bakom ditt tilltalsnamn är en samling attribut, en personlighet och i slutändan en unik människa.

Vad är du först? Kvinna/Man, Svensk/Amerikan, Sportintresserad/Musiker, Döv/Hörande, Svart/Vit, Student/Arbetare? Det beror på i vilken situation jag befinner mig i. På dövföreningen är jag främst hörande, inte kvinna utan hörande. I ett rum med bara män är jag främst kvinna, inte student utan kvinna. Samtidigt som jag alltid, oavsett situation, är en hörande, svensk, musikintresserad, vit, brunhårig, grönögd, studerande (ett tag till) kvinna. Så varför ska jag behöva välja ett av alla mina attribut för att definera mig. Raymond är Raymond och jag är Bea. Vi kan väl lämna det så, det blir så väldigt mycket som vi måste ta upp i presentationen av oss själva annars. 

För ett tag sen fick jag det orange kuvertet hemskickat. Nu har jag direktreklam i kanten på facebook för antirynkkrämer och stödstrumpor. Vad är det här? Hur gammal tror ni egentligen att jag är? Jag trodde google och internet hade koll på allt, även min ålder...?!

Jag antar att jag nu blottar en av mina fördomar i och med att jag nu delger den här upplevelsen.

     Jag mötte en blick idag. Jag brukar möta folks blickar, för det är trevligt och socialt. Men den här blicken var kall, hård och aggresiv. Inte den trevliga typen direkt, den som man får ut någonting av att prata med. Personen med denna blick bar kläder och såg till det yttre ut som en typsik skinhead/medlem i svenska motståndsrörelsen eller dylikt. Där har jag blottat min fördom. Jag antar från hans yttre och attityd att han har politiska åsikter som avviker från mina. Att vi är olika på alla sätt och vis. Jag vet knappt om jag vågar kalla honom för människa, snarare en känslokall robot. Men jag mötte ändå hans blick på mitt vanliga vis. Det vis som alltid annars brukar tendera i att båda parter kanske drar lite i smilbanden. Som för att säga något likt  "jag respekterar dig som människa". Men nu möttes jag av hat. Och jag förstod inte. Jag är visserligen inte arisk men jag är ju vit. För med min fördom om hans åsikter antog jag att han inte gillar andra färger på huden. Så varför hatar han mig? Det tog ett tag, men sen insåg jag att jag glömt bort den lilla detaljen att jag råkar vara kvinna. Javisstja, han hatar ju alla kvinnor och alla med annan hudfärg än vit. Det vill säga han gillar bara den lilla skaran av andra vita män som är precis som han själv.

     Men igår på Umeå Open hörde jag något som ger lite hopp. Mashup International ropade ut till publikens jubel mellan danslåtarna: "Ut med rasisterna ur riksdagen och in med feministerna!"

Umeå Open har för övrigt varit två fantastiska dagar fyllda av bra musik och massa dans. First Aid Kit, Lilla Namo, Det Stora Monstret, Yelle, Broder John & Friman, Gonza-ra, Cleo, Mashup International och Linda Pira & Stor. Jag är väldigt glad, trots den lilla hatiska blicken här nu alldeles nyss. Det var ju trots allt en liten blick. Och han kanske bara hade en dålig dag.

Först kan jag väl börja med att säga Grattis alla kvinnor! För visst ska vi vara stolta och glada denna dag och önska varandra en trevlig internationell kvinnodag. Samtidigt ska vi ha i åtanke alla de kvinnor som fortfarande kämpar för sina mest grundläggande mänskliga rättigheter. Som att få bestämma över sitt eget kön, få gå ensam på gatan, få rösta, köra bil, gå i skolan... Vi ska tänka på och se allvaret i den samhällsstruktur som fostrar kvinnor in i sjuka skönhetsideal, gör dem till objekt och på så vis kommer hjulet i rullning. Inte vacker - inget värd, leder till anorexi/bulimi, leder till ett, bokstavligt talat, sjukt kroppsideal. Kvinnor ska vara vackra att se på, inget mer. Kroppshår ska bort, specifika kroppsdelar ska lyftas upp, antirynkkrämer ska köpas (för snäppet värre än en ful kvinna är ju en ful och gammal kvinna). Feminismen behövs! Vi är inte framme än på långa vägar och säga vad man vill om tillvägagångssättet men det enda som lär funka är att sätta Hårt mot hårt för att få folk att Fatta!

Men tänk på att det bara kan bli bättre! Återigen grattis på internationella kvinnodagen!

Först vill jag tacka tidigare generationers kvinnor som har kämpat, vilket gör att jag nu idag kan ånjuta rösträtten. Jag vill också tacka dessa kvinnor för att jag tillsammans med alla andra tjejer och damer kan och får jobba med vad vi vill. Tack Belinda Olsson för Fittstim – min kamp. Tack Ebba Witt-Brattström för att du reder ut och upplyser om vad feminism i grund och botten är. Tack Gudrun Schyman för att du är så diplomatisk och sansad i en så ofta annars hetsk debatt. Nästintill hatisk. Tack Isabelle Ståhl för att du påpekar just det, upplyser om det som vi ofta möter, den hatiska stämningen som infekterar debatten. Tack folk som säger "Jag är feminist!"

     Låt oss ta tillbaka begreppet till vad det en gång var. Låt oss kunna diskutera "hen" om vi vill. Och låt oss förstå att allt hänger ihop även om inte ett helt samhälle hänger på ett futtigt litet ord. Var nu sansade som Gudrun Schyman och lyssna till Ebba Witt-Brattström: "män, var lite solidariska." Det i kombination med att vi kvinnor tar tillbaka den forna kvinnokampen som innebar att vi idag faktiskt kan leva drägligt, bra, ja nästan helt perfekt. Men än är vi inte där, du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart.

Varje år brukar jag ju göra en resumé av musikåret som har gått i form av en spotifyspellista med låtarna som jag kommer att förknippa med året i fråga. Nu var det alltså dags att sammanställa låtarna från 2013 och här är listan: Så kommer jag att minnas 2013 

Det brukar vara "låtarna som jag minns från i år vare sig jag vill det eller inte" men just 2013 har varit ett ovanligt bra musikår med många grymma skivsläpp. Det resluterade i 100 låtar från 2013 som de allra flesta är riktigt bra, det är bara några få som hänger med lite som en envis förkylning.