Nu är det verkligen inte alls långt kvar till vi ska sjunga om studentens lyckliga dar. Är de då så lyckliga som de påstår sig vara? Ja, jag skulle tro det. Vem kan vara lyckligare än en full och glad student. Trots att oviss framtid väntar den (oss) som går ut vet i alla fall jag att livet fortsätter på ett eller annat sätt.

     För min del ser ut som att det lutar åt Umeå, Strömbäck för att gå teckspråks- och dövblindstolkutbildningen. Långt namn på utbildningen och lång resa för att ta sig dit. Det har jag redan fått prova på då jag åkte iväg för att göra antagningsprovet. Det gick, för de som inte redan visste det, (känns som att jag sagt det tusen gånger till alla jag känner) ganska bra. Det var inte så mycket att vara orolig över. Jag som så länge var nervös över det var helt lugn på själva provdagen och dagen innan då jag kom fram till Umeå. Jag tror nästan att jag helt enkelt var mest nervös över resan dit, men som tur var så var redan Jennie där och väntade på mig när jag kom dit så det blev heller inget problem någon gång.

     Själva teckenspråksprovet gick bra, svenskaprovet (ordförståelse) tror jag gick hyfsat bra och det muntliga svenskaprovet gick också bra. Det var i alla fall vad svenskaläraren sa: "Den muntliga delen var absolut inget problem för dig." och det är väl ändå ett rätt bra betyg! :)

Nej, om jag ska kunna komma någonstans i livet måste jag först och främst ta studenten och för att jag ska kunna göra det måste jag plugga klart alla mina rester. I samhällskunskap A, psykologi B, Estetisk orientering (ESO) och svenska B. Yeah! Here we go...