Idag är det söndag. Den dag i veckan som jag ägnar åt alla måsten. Dagens största måste är läsa. Jag läser Selma Lagerlöfs Gösta Berlings Saga för att sedan skriva en bokrecension på den. I denna bok fann jag tidigare idag dessa vackra ord; Upp spritter naturen ur dåsig sömn, och i den blåa skyn tumla fjärilsvingade andar i yster lek. Tätt som rosorna på den vilda busken glittra deras anleten uppe bland skyarna. Jorden, den stora modern, börjar leva. Yr som ett barn stiger hon upp ur badet i vårfloden, ur duschen i vårregnet. Sten och mylla glittra av lust. "In i livets kretsgång!" jublar minsta grand. "Vi ska färdas som vingar i klar luft. Vi ska skimra i unga flickors rodnande kinder."

Jag gladdes åt det här i samband med att vi nu också ändrar klockor till sommartid. Upprymd och hoppfull fortsatte jag att läsa denna, något svårlästa, bok.

     Nu, några timmar senare, faller snön tyst och tungt ner över det redan tjockt snötäckta Umeå. Mitt hopp försvann.

     Jag återgår nu till att bli djupt försjunken i boken och dess Värmland.

Robert Lindberg i min klass bad mig att måla en tavla, då han vill ha tavlor på sina väggar målade av sina vänner. Jag accepterade utmaningen och fick en målarduk plus oljefärger och penslar m.m och satte igång. Det här var nu ett tag sedan, vilket betyder att tavlan nu börjat ta form. Jag vet att Robert brukar läsa min blogg så jag ska inte avslöja för mycket. Jag berättar mer sen när den är färdig och levererad.

Det som jag kan berätta om är den gången jag fick sådan inspiration efter att ha målat klart för dagen. Det gjorde att jag fortsatte i konstens banor. Jag använde några ihopknölade hushållspappersbitar med målarfärgrester på, en tom hushållspappersrulle och färgpalletten. Utav detta skapade jag två konstverk. Mina damer och herrar, låt mig presentera de två konstverken Sundsvall och Umeå.

Sundsvall                                         

Umeå                    

För drygt en månad sedan hade jag en spelning på rådhustorget i Umeå, i glashuset. Detta tack vare min svenskalärare, Aina, som tillfrågade just mig. Det var verkligen jättekul då, mindre kul nu när jag i efterhand tittar på WebbTv-sändningen från det här evenemanget. Jag sitter här och svettas för att det är så hemskt att se sig själv. Jag sitter här och stör mig på allt som jag gör. Tex; jag slänger oroliga blickar åt vänster hela tiden, jag gör konstiga miner och låter konstigt när jag pratar m.m m.m

För den som ändå vill se det här så sker det på egen risk. Haha, nej så mycket skäms jag väl inte riktigt. Det låter ju skapligt ibland. Dock vissa gånger riktigt hemskt! Men som Håkan Jurholt sa igår, ingen människa är komplett.

(http://umea2014.se/sidfot/webbtv.4.1a0462c312a613822948000979.html) 

Annars gör jag väl inte så mycket i helgen. Var på myrorna igår och köpte lite kläder. Bland annat ett par byxor och en kjol som jag ska sy om en aning. Kanske slänger jag upp någon bild på mina fynd lite senare.

Så här bor jag nu...

Mitt rum:

Vardagsrummet:

Hall:

(OBS. Här är det tänkt att bli mer framöver. Troligtvis ett barbord med stolar. Som ett uppehållsrum.)

Köket:

Ungefär såhär ser det alltså ut hemma hos oss. Utöver det på bilderna, Vickies rum och badrum/toalett har vi också en klädkammare, egen tvättstuga och balkong. Förutom att tapeten i hallen är gräslig och därmed långt ifrån härlig så är livet i lägenhet just bara gött.

Jag sitter i en lägenhet på Björktjära vid ett köksbord. Lyssnar till micron och folkmusik (just nu på Sofia Karlssons Gamla stan) och inser att det mesta är sig likt här i Bollnäs. Kanske är det också det som är tjusningen med att komma hem. Här hittar jag överallt. Vet precis var de passande promenadslingorna finns. Känner de flesta, för var jag än går finns det alltid någon att kallprata med. Just det! -Kallpratet, det ständiga som aldrig tar slut. "Vad gör du nu för tiden då?" Även fast personen i fråga inte bryr sig avsevärt om vad jag gör, var jag bor eller vad jag ska göra så är det precis vad som frågas. Även fast jag inte bryr mig avsevärt mycket om vad denne person gör, bor eller ska göra så är det precis de frågorna jag också ställer tillbaka. Det kanske inte är just detta jag direkt längtar efter när jag inte är här. Nej, det jag längtar till är känslan av att vara hemma. Numer är ju Umeå - Ersboda - mitt hem men det är ändå lite speciellt att komma hit och kalla det för att "åka hem". Det är ju ändå här jag är uppväxt och har tillbringat 18 av 19 år så visst kommer det här alltid att vara mitt så kallade "återvändarhem-hem". Det är knepigt det här med var jag känner mig hemma och var hemma egentligen är. När jag sitter i Umeå och lyssnar på folkmusik längtar jag hit, hit till Bollnäs. När jag väl är här längtar jag i alla fall tillbaka lite till Umeå. Dock, den här gången, ska jag bara insupa alla Bollnäskänslor jag får så att jag har dem på lager till nästa gång, då jag sitter uppe i Västerbotten och längtar hem till Hälsingland.

Idag har jag ätit frukost med pappa, pluggat (läst Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga) och senare väntar middag med mamma och Jenny. Ikväll väntar tranan, 25-kronan, där jag har hört det blir drag ikväll. Kom igen Bollnäs, gör mig inte besviken nu.

Idag är Umeå blött och slaskigt. Även om dessa två adjektiv i vanliga fall ses som negativa så är de i detta fall väldigt positiva. Snart, mycket snart är det vår. Jag hörde något om att det i Stockholm, officiellt, är vår om 34 dagar, i Umeå om 120. Men ändå, hoppet finns någonstans inom mig.

För övrigt så firar jag och Viktoria en månad tillsammans idag. Lägenheten börjar bli hemtrevlig nu. Jag stortrivs! För övrigt så är The Ark jättebra och för övrigt så kommer jag till Bollnäs på Söndag. Peppa för sportlov! Heja folkhögskolan!