Då baugettillverkare går över till att göra hamburgare

Det är något speciellt med Frankrike, något speciellt med franska filmer och ett speciellt ögonblick när baugettillverkaren bestämmer sig för att börja göra hamburgare. Lite så är det med filmen En Oväntad Vänskap som just nu är bioaktuell. Det märks på hamburgebrödet att producenten i vanliga fall bakar franska baugetter. Det märks, liksom lyser igenom, att det här är en fransk produktion som likväl slår i USA som i resten av världen. Är det nu som fransmännen ger upp sin, kanske något, pretentiösa filmindustri för den kommersiella stormarknaden? Om jag nu ska våga mig på att spå i framtiden så tror jag inte att så är fallet, men kanske får den franska filmindustrin en liten knuff uppförs efter En Oväntad Vänskap-succén. När en fransk film, med fransktalande skådespelare slår i USA förstår vi att det här är inte en vanlig film, inte har en vanlig story men samtidigt är inte filmen producerad för den stora kommersiella marknaden i första hand. En Oväntad Vänskap är en vackert skapad film som får dig att vika dig dubbel av skratt, kanske inte av igenkänning som oftast annars utan nu av ren och skär glädje samt ett rågat mått fransk humor. Eller kanske inte enkom fransk, jag skulle vilja understryka den internationella tonen i den här filmen. Den är aktuell med tanke på alla diskussioner om människovärde och om vad som räknas till ett värdigt liv. Den är allmän viktig för gemene man då den visar, inte bara en, utan flera sidor av livet som många undgår i sin skyddade vardag och de flesta finner troligtvis humorn mycket underhållande, trots att den franska baugettbagarens mjöl lyser igenom. Det här är den hamburgare som hela världen kan äta med gott samvete.

     Jag som gillar de genuina franska filmerna saknar lite av det i En Oväntad Vänskap men jag antar att det är vad jag får uppoffra för att budskapet ska nå ut till alla. Du som är som jag och gärna vill se de pittoreska franska byarna med en underlig chokladtillverkare som huvudkaraktär, får helt enkelt titta på den här filmen som om du inte visste att den var fransk. Då kommer du nog se de typiska karaktärsdragen tydligare än om du sitter och letar efter dem. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det underliga i vänskapen mellan de två huvudkaraktärerna skulle kunna liknas vid underligheten hos den vanliga franska chokladtillverkaren. Eller kanske helt enkelt underligheten i att en baugettillverkare plötsligt bestämmer sig för att göra hamburgare.

                                                                                                                          Beatrice Emilsson

Ja, inte har det gått så bra för mig på sista tiden. Det här med att skriva blogginlägg. Jag liksom glömmer bort. Anser tydligen att det finns viktigare saker att göra. Så nu när jag bara måste städa, då kommer jag på att jag ska skriva några rader. Det är då jag kommer på att det var längesen sist. Vet ni varför det var längesen sist? Nej. Jag har inte varit hemma på rätt många helger. Förra helgen var vi i Stockholm med (det otroligt stora) klassen. Bodde på vandrarhem. Helgen innan det var jag i Örnsköldsvik på dansmara. Bodde hos Linnea. Helgen innan det jobbade jag.

     Nu har jag äntligen fått sova ut och ikväll kommer mamma och lill-lillesyrran. Mysigt!

Sedan skolstart har jag hunnit med en hel del och det mesta har rullat på som ett löpande band. Fick besök av tre forna Bollnäsbor kring den 22-25 augusti. Två numer bosatta i Uppsala, den tredje i Kalifornien. I samma veva som de åkte hem åkte jag till jobbet. Jobbade. Därefter skola. Nu har jag sagt att jag vill vara ledig från jobb i 3 helger fram över. Jag sa "Nej. Jag vill vara ledig. Tre helger." efter att ha jobbat nästan varje dag i augusti. 17 av de första 19 dagarna. Varpå skolan började den 20:e och sen hoppa in en helg till efter 5 skoldagar. Jag var trött kan jag meddela.

     Nu i helgen har jag inga speciella planer. Ganska skönt i och för sig. Har varit på stan idag och tittat på vip-galan och på eleverna från tolkfyran som tolkat eventet. Trotsat regnet med min super-regnjacka, ätit lunch med Anna-Isabella och fönstershoppat.

     Nästa helg bär det av till Övik för en hel helg med bara dans. Det ser jag fram emot... Ömma fötter, smärtande svank och en hel resväska med svettiga klänningar som under veckan måste tvättas för att inte impregneras i svett. Är det dansmara så är det. Då blir det ovannämna konsekvenserna. Konsekvenser efter en riktigt rolig och fartfylld helg.

     Den sista av tre helger i rad åker jag tillsammans med min (om än väldigt lilla) klass till Stockholm, på dövas dag. Vi kommer få se många spännande föreläsningar, träffa massor av teckenspråkiga och framför allt insupa denna fantastiska kultur. Jag och Sofie; teckenspråkstrean.