Jag tror att våren stannade kvar i Bollnäs när jag åkte upp. Här är gräset brunt och gult, lövträdens grenar döda. Det enda lilla liv som här kan skådas är små videkissar som smyger fram i den blekgula solen. I Bollnäs var gräset grönt, så gott som alla björkar fyllda av liv. Där knoppar nu träden, där växa blommor för fullt. Solen bränner vinterbleka hyar. Där är våren, eller kanske sommaren? Ja, så är det. Där är sommaren, hit når bara våren men blott ett smakprov, en aptitretare. Än ska vi få vänta, på björkar fyllda utav liv. Än ska vi få vänta, på blommor och gröna gräsmattor. Min pappa skulle älska det här. Enligt honom är just detta den bästa tiden på året, då vi väntar på explosionen. Där har det redan exploderat men ingen märkte riktigt när. De märkte bara när det en dag var för varmt att bära vårjacka. De märkte bara när det plötsligt var normalt att klä sig i klänningar och shorts.

Det var mitt lov, en solsemester endast 45 mil bort. Nu ska jag klä på mig varmt och cykla till coop och handla.