Nu vi hemma från Åre igen. Borta bra men hemma bäst.

Det var säkerligen inte ens meningen att vi skulle vara där de sista dagarna. Ödet ville något annat. Bilen slutade fungera på grund av kylan så vi kunde inte åka och handla mat. "Strandsatta" och hungriga fick vi nöja oss med pasta och tomatsås. Morgonen därefter (vilket var i morse) när vi skulle diska fanns inget vatten i kranen. Det hade fryst fast i ledningarna! Jag öppnade kranen fullt ut men allt som sågs var en ynka droppe vatten. Vi fick då smälta snö och koka bort bakterierna för att få vatten till frukostkaffet och till disken. 33 minusgrader är fan inte mänskligt så nu känns minus 18 (temperaturen i hemma i Bollnäs) som ett paradis. Jag sa det i bilen hem och jag säger det igen: "Jag ska aldrig klaga på värmen igen."

"You said Wadåoo" blev citatet från förra årets Åreresa då jag och Felix så att säga munhöggs i falsett på typsik amerikansk engelska. Vi sa saker som: "You want a Barbie? What about all of this?" Men när jag trodde att skämtet var över och jag ställde om min hjärna till svenska igen sa Felix något på engelska jag inte uppfattade och jag skulle fråga "You said, what?" eller "Du sa, vadå?" vilket blev "You said Wadåoo?". :P HAHA!

     Vad årets citat blev har jag ingen aning om men jag antar att tanken på kylan och att bli strandsatta är nog ett minne som heter duga.

Jag kan inte förstå hur folk en gång i tiden kan ha valt att bosätta sig på en sådan plats som Sverige när det finns andra ställen som inte blir så fruktansvärt kalla. Det går över mitt förstånd.

- Nu längtar jag till sommaren, mer än någonsin.