Titeln är på dett blogginlägg är ett utrdag ur Tomas Andersson wij - Sommar på speed och det är verkligen så det går till. Jag känner igen mig så väl. Du springer på någon på stan som du inte träffat på länge ni hinner lagomt säga: "Hej, hur mår du?" "Jag mår bra, hur mår du?" innan det snabbt i all hast kommer: "Vi måste ses!" sen är de som borta och du hör inget mer från dem, någonsin.

Jag sitter och gör tappra försök till att plugga men det dyker alltid upp något roligare som sätter käppar i hjulen för mina studier. Är det inte facebook så är det spotify och nu hamnade jag här. Ska jag någonsin bli klar?