Jag brukar klaga över att vi svenskar har hajpat vårt språk så otroligt mycket. Det räcker inte med att säga att en kväll var bra för att jag ska mena det. Jag måste använda många fler adjektiv innan ordet bra. Jag måste säga: Kvällen var super, mega, jävla, skitbra för att det ska betyda att kvällen var väldigt bra.

När vi ändå är inne på det här med adjektiv och bra grejer. Jag undviker, som sagt, helst att uttrycka mig med alla dessa förstärkningsord men jag vet en sak som man faktiskt kan kalla, helt otroligt fantastiskt bra och det är detta: Theresa Andersson