Ebba ringde. Jag svarade. "En gris, en ko, en umebo!" utbrister hon. Jag fattar ingenting. "Vad är det för fel på umebor?" tänkte jag. "Umebo?" säger jag frågande. "Jag blir umebo! Jag har kommit in!" svarar Ebba klart och tydligt till sin lätt förvirrade vän.

     Det där gjorde min dag, mitt år, mitt liv! Regnet ute gör mig ingenting för "jag är så glittrande glad" som Elin Rombo sjöng på kronprinsessans födelsedagsfirande igår.

Jag saknar att ha någon att teckna med.

Jag saknar lägenheten på västra Ersboda.

Jag saknar Umeå.

Jag ser fram emot andra året på Strömbäcks folkhögskola.

Jag ser fram emot känslan av att komma hem till sitt eget.

Jag ser fram emot att packa bilen full och lämna småstadskomplexa Bollnäs för Umeå och sedan introducera min vän Ebba för denna härliga stad. Nu längtar jag ännu mer till hösten!