Första april när jag gick i 8:an: Jag och pappa åker bil längs en smal väg. Han har hämtat mig från ett konfirmationsläger ute på Prästnäset. Den här smala vägen är så smal att det nästan inte går att mötas på den, nätt och jämt. Vi får såklart möte och pappa kör till sidan men det är lerigt och dåliga kanter på denna väg också. Vi glider neråt mer och mer. På kort tid är vi helt nerkörda i leran i diket. Pappa skulle också hämta Jenny på stallet så jag ringer för att meddela henne att vi blir sena.

- Hej! Jag och pappa har kört ner i ett dike vid Prästnäset så vi blir sena.

- Jo, tjena! säger Jenny. Jag vet att det är första april.

- Nej men det är sant, vi har kört ner i diket! säger jag samtidigt som jag småskrattar lite åt att hon tror att det är ett skämt.

- Jaja, jättekul. När kommer ni?

- Men Jenny det Är sant. Vi Har kört ner i diket! Vi blir sena, vi väntar på bärgaren nu.

     Första april kan vara en svår dag. Svårt att förstå att folk skämtar och svårt att ta någon seriöst.

I år föll minst 1 decimeter snö, precis då alla Umebor (och säkert många andra här ikring) började ana våren.

- Men va fan! Skämtar du med mig? säger jag nästan högt för mig själv, söndagen den 1 april 2012 då jag besviken och irriterad sopar fram bilen, med sopen som jag trodde var färdiganvänd för den här säsongen.