Det var en klar och kylig höstdag och Ernst Kirchsteiger slog huvudet på spiken igen! Ni känner ju kanske redan till min förtjusning och då förstår ni kanske också att jag inte kunde låta bli att gå på "Ernst Kirchsteiger filosoferar om inredning och skönhet" på Folkets Hus idag. Gratis dessutom! Så iförd min mysigaste favoritkofta tog jag cykeln till stan, in i värmen och in till Idun på Folkets Hus. Jag var en av de få unga i lokalen där medelåldern ändå låg på 45-50. Så mitt ibland dessa förtjusta damer och en och annan meddragen herre satt även jag och lyssnade på när Ernst "tipsade och kåserade". Det var då jag insåg det ännu mer vad lika vi är, denna medelåldersman och jag. Jag håller med honom om allt han säger och även om han kan verka flummig så finns det i honom en stryka och medvetenhet i allt han väljer att säga. Det här försökte han förklara för oss genom olika exempel ur hans vardag och möten med människor. Samtidigt vill han betona osäkerheten inom honom, barnet som lever kvar.

     Ibland blir saker sådär pinsamt klyschiga så att jag skruvar på mig av obekvämhet. Men när Ernst säger liknande klyschor så känns det liksom äkta och han förklarar så bra varför han dessutom ibland använder knepiga, flummiga liknelser. Allt handlar om kreativitet och känslor. Något som omöjligt kan beskrivas som något hugget i sten. Det behövs luddiga liknelser för att skapa en association hos mottagaren för att kunna beskriva känslan som jag känner. Det här är alltså något som de flesta hastigt bortförklarar som flum och fjant. Det krävs kreativitet för att kunna ta emot kreativitet och Ernst är herren av just detta.

     Han nämner något väldigt bra. Det viktiga i att ha tråkigt. Hur många gånger har inte vi som barn sagt klagande till mamma eller pappa "jag har tråkit!!" varpå de, beroende på vilken typ av förälder vi växt upp med, har letat i panik efter något att göra eller bara låtit det vara. Kanske sagt "hitta på något då..." till svar. Om ett barn får "hitta på något då" till svar så kommer denne också att göra det. Använda sin kreativitet till att åstadkomma ett roligt tidsfördriv. Jag minns mina egna långtråkiga stunder. Jag kunde på A4-papper som jag tejpat ihop rita en hel stad från ovan med vägar och hus, parker och badstränder, och lekte att mina fingrar var gubbar. Lite som ett analogt The Sims. Jag spelade in mix-tapes från radion eller CD-skivor till kassettband som jag lyssnade på i min freestyle samtidigt som jag lärde mig rita ansikten och hästhuvuden. Jag spelade gitarr. Ibland hade jag så tråkigt att jag rev ut allting ur mina skrivbordslådor och la tillbaka allt i ordning.

     Vad gör jag idag när jag har tråkigt? Jag ritar, kanske inte längre städer på 10 st A4-papper, men jag ritar något som jag kan rama in, eller någonting med akrylfärger på en canvastavla. Jag bränner mix-CD-skivor som jag kan lyssna på i bilen. Jag spelar gitarr. Skriver kanske en låt eller gör en cover på en befintlig. Ibland när jag har tråkigt förvandlas mitt hem till ett rent och ostökigt paradis och tvätten ligger prydligt vikt i mina lådor. Det vill säga, jag gör någonting med tiden. Jag dör inte av att vara ensam. Även om det är "så himla tråååkit!!!" så klarar jag mig ensam. Jag kan cykla ensam till en föreläsning med Ernst, jag kan få en lördag att gå helt ensam, jag kan åka till en manifestation ensam och det här är saker som i dagens samhälle räknas som någonting starkt och självsäkert. Det vittnar om att du är trygg i dig själv. Ja, kanske. Men jag tror framförallt, precis som Ernst, att det bottnar i en långtråkig barndomsvardag, en tråkighet som är någonting bra, för det ledde oss till kreativitet. Och det här barnet som Ernst säger sig aldrig vilja släppa finns motsvarande hos mig. "Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen" var något som min mamma sa till mig när jag i desperation försökte bli "vuxen" och "cool" någon gång på mellanstadiet, för att alla andra var det. Exakt det här pratade Ernst om idag, utöver inredning och färger, och det känns som att Ernst är lite av en kreativ version av min mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nyskriven låt finns nu upplagd på Youtube:     Besök även Min hemsida: http://beatriceemilsson.se Sound Cloud: https://soundcloud.com/beatrice-emilsson Eller se fle klipp på min Youtube-kanal: https://www.youtube.com/user/BeaEmil ...

  Musik är något som ständigt fyller mina öron med ljud. Det är sällan helt tyst hemma hos mig. Spotify är en av dessa ljudlkällor och där har det sammanställts att jag har lyssnat på 14 377 minuter musik bara i deras musiktjänst. P3, skulle jag sä...

Kära Björn Söder! Du säger att en inte kan vara både same och svensk samtidigt. Inte heller jude och svensk eller kurd och svensk samtidigt. För att 100% är den maximala procentenheten, för att 200% inte är möjligt. Då vill jag fråga dig, Björn Söd...

  Jag deltog i Visions Jämställdhetsutbildning med fokus på opinionsbildning igår. Jag anmälde mig till utbildningen för en dryg månad sen och kände då att det skulle bli jättekul. Sen började jag tvivla. "Är jag verkligen rätt person för det här? ...

  I dagens DN står det om den vikariebrist i skolorna som orsakar att lektioner måste ställas in på högstadieskolor och gymnasier runt om i landet. Jag läser: "Med några få undantag svarar samtliga att det trots vikariepooler och andra lösningar är...