Tio punkter på vad jag tycker är bra med regn.

Ett. Det får snön att försvinna snabbare. (Jag ogillar starkt slask.)

Två. Det gör folk mindre glada. (Jag ogillar starkt vårkänslokraven som kommer med vårsolen.)

Tre. Det smattrar mysigt mot taket på min vindsvåning.

Fyra. Jag har en anledning till att vara inomhus.

Fem. Jag kan gå ut i gummisövlar utan att folk tittar konstigt. Nu tittar de istället med avund, tänker "smart tjej!"

Sex. Melankolisk musik passar aldrig så bra som nu. (Och jag gillar melankolisk musik.)

Sju. Jag tycker om att titta på vattendropparna på fönstret. De bildar ett asymmetriskt konstverk tillsammans.

Åtta. Jag gillar min regnjacka och tycker om att stå under paraply. Och de två tillsammans är bara konstiga utan regn.

Nio. När färre är vårglada sticker jag inte ut med att vara bitter.

Tio. Åka buss och luta huvudet mot rutan och känna sig som i en musikvideo.

Kort och gott, jag kan göra det jag brukar utan att vara konstig. Gå i gummistövlar, använda min regnjacka och paraply. Lyssna på melankolisk musik på bussen eller hemma under taket som smattrar hemtrevligt. Jag får vara bitter om jag vill det, utan att någon ifrågasätter det. Ja, regn är bra på tio sätt. Minst.

Här är mitt tips på den ultimata "titta-ut-genom-bussfönstret-med-huvudet-lutat-mot-rutan-och-tänka-att-du-är-med-i-en-musikvideo"-låt: Tomas Andersson Wij – Ett slag för dig