Jag och Pontus kollade just på O Brother,Where Art Thou, som han länge tjatat på att jag måste se. Förra veckan spelade han en låt från denna film och jag frågade vad det var han spelade. "Det låter bra!" påpekade jag.

     Nu hade han fått hem filmen och kallade till filmvisning en trappa ner. Jag måste erkänna att det var en rätt bra film. Kanske inte min favorit men den var absolut bra. Framförallt är det riktigt skön musik i den och bäst var denna:

Idag på Krister i P3 hade de tema "Att säga fel saker vid fel tillfälle". Det roligaste var att när jag satte mig i bilen och hörde detta hade en sådan sak precis hänt mig. Sådana saker händer mig ganska ofta men. Oftast är det små saker som att man tänker: "Ska jag säga hej eller hallå...?" Så svarar man "Haj!" som en blandning av dem båda. Eller då man pratar om någon ganska högt och så står den bakom.

     Idag hände något mer likt det förstnämnda. Lite lindrigare men jag kan ändå inte släppa det. Jag skrattar till lite bara jag tänker på det.

     Det var som så att jag hade handlat på ICA Maxi, Strömpilen och var på väg ut till bilen med mina varor då jag ser några försäljare från The Phone House. Jag tänker att jag ska gå förbi dem utan att få någon ögonkontakt med dem. Dessvärre går jag närmast dem så det är näst intill oundvikigt. I jämnhöjd med reklamborder hör jag, "Ursäkta!" riktat rakt mot mig. Jag tänker att jag i alla fall inte ska vara otrevlig och kan ju åtminstone lyssna på vad de har att säga. Kanske var det en aning blå ögd tanke då jag blev stående där ett tag och killen lyckades faktiskt övertala mig att byta från Halebop orginal till Halebop vänner. När vi pratat om Halebop, om Umeå, om mig, om allt och ingenting och då jag skrivit på pappret var det dags för mig att åter igen försöka ta mig till bilen. Han skakar min hand och säger: "Det är bara att ringa om du har några fler frågor eller om du vill ta en fika..." Jag skrattar lite åt hans uppenbara skämt och säger tack, tar upp mina påsar från golvet och gör mig redo att gå. Han säger: "Ha det bra, hej då!" Istället för att svara "tack detsamma, hej då" så hör jag mig säga: "Vi ses!" och så går jag min väg. HAHA, det är helt enkelt vad jag är van att säga. Det som jag alltid använder som avslutningsfras! I detta sammanhang kanske det inte riktigt var rätt grej att säga. Det gjorde att det lät som att jag tog honom på hårdaste allvar gällande hans skämt om en fika. Inte direkt vad jag tänker om varje försäljare som stoppar mig med sina ärenden, att jag senare ska fika med dem. Men, men.. Han kanske fick sig ett gott skratt i efterhand i alla fall.

Jag berättade det här vid middagsbordet idag. Pontus frågade:

- Du fick hans nummer...?!

- Ja..? svarade jag frågande.

Pontus blinkar med ögonen och säger:

- Kör hårt, tjejen!

Hur som helst var detta en av alla saker, möjliga att ta upp inom ämnet "Att säga fel saker vid fel tillfälle". Det är ju min specialitet så jag kan lätt berätta fler små historier vid ett annat tillfälle.

Igår, Onsdag, läste jag min dagliga del av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. (Jag har räknat ut att jag måste läsa 35 sidor per dag om jag ska hinna läsa ut den och skriva en recention om den till nästa vecka.)

     Efter läsningen gjorde jag mig i ordning för att åka in till Umeå. Äntligen! Det kändes som att jag varit fast i Strömbäck allt för länge och inte haft någon anledning till att åka in. Men igår hade jag verkligen anledning. Det var nämligen som så att jag, Viktoria, Robert och Maria från min klass träffades på Harrys för att lyssna på irländsk folkmusik. Viktorias pojkvän spelar i bandet. Centepedes and snakes (Stava?) är vad de heter och de var riktigt bra. Kul att lyssna på lite folkmusik och bara umgås med människor. Med oss var även Viktorias kompis Jesper. Vi hade en trevlig kväll på Harrys.

I morgon väntar det ännu mer spänning. Jag ska dansa salsa! Jag är riktigt pepp och ser fram emot lite rolig motion. Så i morgon kväll ska höfterna få svänga och vem vet, jag kanske rent av börjar dansa salsa. Efter en kort grundkurs i morgon får ödet avgöra. Haha!

Annars har jag väl inga direkta planer för helgen. Jag kanske hälsar på någon. Jag måste hur som helst handla. Har ganska mycket mat hemma men inga färskvaror alls.

     Så om ni Umebor är hemma i helgen, hör av er vettja!

Idag har varit en mycket lugn dag. Har bara läst och umgåts med människorna i mitt hus. Det behövs sådana dagar ibland.

     Igår var dock en mer aktiv dag. Jag cyklade ut till Kont och sprang en runda runt just Kont. 1 mil på cykel och sedan kanske en 2 kilometers springtur, allt som allt. Det var första gången jag kom så långt som till Kont. Varje gång som jag tidigare tänkt ta mig dit ut så har det bara inte blivit så. Har det inte varit för att jag inte har hittat dit så har jag kommit på att jag inte hinner, då det till fots tar ganska lång tid. Med cykel går det dock avsevärt mycket fortare. Så igår tog jag mig hela vägen till Kont. Tänk att det skulle ta så många försök innan det hände. Nu vet jag att det är värt mödan och att jag ska ta mig tid till det fler gånger.

     Det var otroligt fint ute vid havet, trots att det nu faktiskt är höst. - På riktigt! Det gjorde ingenting att det blåste mycket. Det fläktade skönt. Det gjorde ingenting att jag satt där på klipporna ensam. Det var lugnt och skönt. Det gjorden ingenting att att det nu är höst. Det var bara vackert.

     Så i denna fläktande, lugna och vackra stund fick jag en som smått idyllisk tankestund för mig själv. Där jag satt på klippan, hann jag tänka ganska mycket. En kvarts vila från springande och cyklande med även en kvarts metalt vilande. Det är otroligt vad ett hav, några klippor, en horrisont och tanken på att Finland finns bakom den, kan göra med människan. Jag liksom läktes.

     Om det blir fint väder i veckan ska jag ta med mig boken och en filt för att läsa min underhållande bok på en mer stillsam plats än på mitt (inte så väl ljudisolerade) rum.

Nu är det sovdags. God natt!

Var en hel dag i skolan, kom hem och det första jag gör är att ställa mig vid spisen för att göra chili con carne. - Ambitiöst! Hur som helst så var det jättegott och det mest "matiga" jag ätit på till middag på länge. Men efter att ha varit så ambitiös måste jag lata mig en stund för att sedan orka ta itu med mina två böcker som måste läsas. (1: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, 2: Brev från tystnaden.)

     Så nu sitter jag här och lyssnar på The Knifes album Deep cuts. Det var riktigt länge sedan jag lyssnade på dem så jag kände att nu var det dags! Problemet är bara att skivorna är så gamla att alla efter spår 5 hackar. Tråkigt! Därför bytte jag nu skiva, i hopp om att Silent shout fungerar bättre.

I morgon ska jag tillsammans med klassen ha mysdag inne i Umeå. Linn, min klasskompis, har ibland stor hemlängtan och tror att det kan bero på att hon inte känner sig hemmastadd här i Umeå än. Orsak, hon har inte sett fler ställen i Umeå än Centrum och Ersboda. Dessa ställen är inte de finaste så jag förstår henne verkligen. Jag själv bor ju så fint så för min del är det lugnt, men jag ser fram emot en liten sightseeing i Umeå med mina najsa klass!

Jag har för övrigt beställt Wesc-hörlurar och funderar på att beställa boken Ps. lycka till ikväll. Har även köpt 5 nr av ELLE för 99 kr - Värt! Plus att jag får en premie från FACE. Coot! Haha, jag tänkte som så att jag lätt kan få lite långtråkigt här ute i skogen så då kan jag väl unna mig 5 tidningar som hamnar i mitt postfack 1 gång i månaden. Eller något i den stilen... Hur som helst så var det i alla fall billigt. (Och billigt är ju bra, eller hur?)

     Sedan var det ju det här med Håkan Hellström boken. Jag fick tips om den via min mail. Det vore ju kul att ha den. Kostar 200 kr. Ska nog tänka på det en stund till. Vi får se!

Nu ska jag göra te och börja läsa någon av böckerna. (Det lutar starkt åt Hundraåringen... Undrar varför?!) Nu har jag latat mig tillräckligt länge för att vara ambitiös resten av kvällen.

                 ?                                    Köpt                                    Köpt

Dagen började med att jag vaknade hos Viktoria bredvid Linn som snabbt behövde skjuts till Vasaplan för att där ifrån fortsätta med bussen hem till Skellefteå och sedan återvända till stan och skolan i morgon. Jag genomförde mitt uppdrag som taxichaufför och åkte sedan tillbaka till Viktoria för att äta frukost med henne och hennes pojkvän, Jim.

     Dagen fortsatte med att vi chillade med film fram till 13.30 då Viktoria skulle bege sig till jobbet. Jag begav mig istället hem till Strömbäck och gjorde mig lunch/middag. (Kalla det vad du vill)

     I övrigt har jag hunnit städat mitt rum, vårt gemensamma kök och vardagsrum. Senare på kvällen åkte jag tillbaka in till Umeå för att besöka UDI (Umeå dansimperium) en sväng. Det var helt okej. Ingen sensation, vilket jag heller inte hade förväntat mig. Det blev en kort visit men jag fick i alla fall dansa litegrann.

     Nu sitter jag här med min tekopp och ska snart göra min säng sällskap, igen. För, imorgon är en annan dag och jag måste sätta fart med pluggandet! Så det är väl bäst att sova...

Som jag nämnde i ett inlägg tidigare så var jag på tolklänganfest, lekte en lek där man fick egenskaper utdelade av någon annan i sällskapet. Jag fick som sagt egenskaperna: "Sprallig, Blödig, Full och Glad." Jag undrade först varför jag fick "Blödig" då ingen av dessa människor borde ha märkt det avsevärt. Jag själv tycker heller inte att egenskapen är min mest markanta. Den enda gången jag är blödig är när jag ser på film i min ensamhet. Orsaken är att jag tänker på saker, relaterar, saknar, vill ha, osv. Jag anser mig i annat fall inte alls särskilt blödig. Jag visar sällan känslor som tex. sorg och besvikelse bland folk. När jag är ensam kanske det är en annan femma, men... Jag? Blödig? Nej! - Förnekelse!

     Här sitter jag och gråter till "Se upp för dårarna". Är inte det patetiskt, så säg!? Okej, om jag gråter till Seven pounds, vilket jag alltid gör. Som ett litet barn! Liksom hulkar för att jag bölar så mycket. Men till ett svenskt komedidrama är fan inte okej. Men sådan är jag. Uppenbarligen. - Blödig!

Jag har varit ganska upptagen i veckan med att läsa alla böcker som skolan tvingar oss att läsa. Eller ja, det är två böcker och ett häfte, dock tjockt lik en bok. En bok vid namn "Brev från tystnaden" och handlar om hur det var att vara döv på 1800-talet. 340 sidor. På svenskan läser jag "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Det är som tur är inte någon tyngande bok. Den är lättsam och rolig men ändå seriös. Men så var det häftet också. Häftet som handlar om döva och dövkulrur. Jag vill inte påstå att ämnet är ointressant för det är det inte men lite långtråkigt är det minsann att på en fredagskväll sitta och läsa om dövgrupper i Sverige, om delkulturer och om dövkulturen i allmänhet.

     Det är vad jag hittills gjort av denna fredagskväll. Jag gav dock upp nyss då en fiolspelande Jonathan störde min koncentration en aning. Störde, i den bemärkelse att det verkade mycket roligare att gå ut till vardagsrumet istället för att ligga på sängen och läsa om Per Aron Borg. Så jag gjorde som de skulle gjort under romantiken. Jag följde känslan istället för förnuftet och lämnade boken på nattduksbordet för att sjunga till Jonathans fiol och Antos gitarr. 

     Jag gjorde mig lite te samtidigt som de börjar spela Nothing else matters. På något sätt kändes det lite nostalgiskt. Det är ju ändå Es07s nationalsång. Eller hur?

     Nu har de givit upp sina instrument, återvänt till sina rum och jag till mitt. Har inte lust att återgå till den tjocka, grå boken som väntar på mig bredvid sängen. Istället ska jag hämta min 70% choklad och faktiskt titta på Idol. Eller som de skulle sagt där hemma, Idiot.

Det här är vad jag kom att tänka på denna, kanske lite långtråkiga, kväll. Es07-sektens nationalsång. - Nothing else matters med Apocalyptica.