Jag tänker sällan på Bollnäs när jag är här i Strömbäck/Umeå. Jag tänker liksom inte på att det försiggår en annan handling där mot för här. Jag menar, jag lever ett liv här medan de i Bollnäs lever sitt. Jag var en del av Bollnäs-handlingen för några månader sedan. Nu är jag en parallellhandling. Jag kom att tänka på det sist jag var hem. Märkte hur alla hade levt medan jag varit någon annan stans. Att de inte har pausats medan jag varit här. 
     Samtidigt är ju det här min handling nu så Bollnäs är en parallellhandling till mig. Ja, det är vad jag har gått runt och funderat på. Många gånger kanske jag tänker lite för mycket.

En del av handlingen i mitt liv var resan till Skellefteå med Viktoria igår. Det var nämligen som så, för den som missat det, att jag, Viktoria och Linn var på Ladies Night igår. Jag och Viktoria tog bussen 2 timmar norrut runt 16-tiden och anlände till Skellefte vid 18.30 Vi mötte Linn och gick sedan hem till henne för att göra oss fina och redo för en lång natt.

     Det blev en galet rolig afton på Kraft arena och sedan tog vi oss till Kalles för efterfest. Efter-efterfesten blev hos bandet från Kalles. Tvåmannabandet/trubadurerna bjöd in oss för att fortsätta festen där. Dock blev det inte mycket fest utan alla somnade. Det är slitsamt att vara i topp.

     Idag åkte jag och Viktoria hem igen kl. 10.00 och anlände till Umeå runt 12. Dock gick det ingen buss till Strömbäck förrän 17.15 så jag fick så fint vänta hemma hos Vickie innan jag kunde åka hem.

     Nu sitter jag här och spekulerar i vilken tid jag ska åka i morgon. För faktum är att jag tar "lille blau" söderut med slutdestination Bollnäs. Det lutar åt att jag far på morgonen/förmiddagen så att jag kommer fram i någolunda bra tid. Vi ses i Hälsingland!

Jag har varit hem och vänt i helgen. Ja, inte bara vänt. Jag har hunnit med en hel del.

     Jag tog nattbussen (Ybuss) på torsdagskvällen och anlände till Söderhamns resecentrum kl. 02.05 där min snälla mamma hämtade mig.

     Fredagen inleddes med frukost och MTV. (Jag måste ju passa på att kolla på alla kanaler som jag inte har när jag väl är hemma!) Sedan tog jag en rask promenad ner till stan, där för att möta min vän Charlotte. (observera filmtiteln. Haha, tjejen med humor!) En kort stund senare mötte vi även upp Aleksandra och styrde våra steg mot lilla k där vi åt lunch (frukost för Aleksandra).

     Efter en fin stund på lilla k gick jag raka vägen över vägen (haha, vad rolig jag är helt plötsligt!), där för att möta den saknade Maja Björklin.

     På kvällen blev det dans (det var ju trots allt därför jag åkte hem). Jag gjorde mig i ordning, lånade pappas bil, hämtade upp tre danssugna passagerare och åkte till Gävle. Mellan 19.00-01.00 dansades det konstant.

     Lördagen var en återhämtningsdag. Jag sov länge och bra, åt frukost och umgicks med min syster. Sedan kom pappa hem från älgjakten och vi tre åt middag innan jag började att göra mig i ordning för att återigen åka och dansa. Jag åkte med Jennie denna kväll som hämtade upp mig, Sigrid och Victoria i Bollnäs för att sedan åka på ännu en rolig danskväll i Gävle. Samma tid, samma kanal. 19.00-01.00 (dock blev det en aning fler extranummer denna kväll så vi var väl ute ur lokalen kring 02-02.30)

     Söndagen innebar en sex timmar lång bussfärd varav min mp3 hade batteri kvar de tre första. Kul! Vekligen! Väl hemma igen stannade jag kvar inne i Umeå för att kolla på improshow som teckenspråktolkades. Det var en galet rolig föreställning som var helt improviserad. Stackars tolkarna säger jag bara. De var ändå otroligt duktiga. Alla vi teckenspråkare som var där har nu dessa två som idoler, typ. Även skådespelarna var skitduktiga. Spontana, roliga och enormt duktiga helt enkelt! Efter allt etta fick jag komme hem på riktigt och packa upp alla saker, äta kvällsfika och sedan gå och lägga mig.

Det var min helg. Tänk vad mycket en människa kan hinna med på en helg ändå. Tänk vad mycket kul man kan ha på en och samma helg (och tänk vad många paranteser det blev i detta inlägg).

Jag sitter här med tv:n bredvid mig och tittar på sommarpratarna. Jag gråter. Det är så fint och jag anser att det inte att det är för att jag är blödig. (Eller, jo . Kankse delvis) Jag tror att vem som hellst skulle ha gråtit. I alla fall många skulle ha gjort det.

     Jag fäller några salta droppar vatten samtidigt som småler åt att det är så himla fint. Då syftar mycket jag på det som Birgitta Stenberg sa: "Första gången, efter min mans död, då jag såg svalorna utanför, då grät jag. Ett år senare, när de dök upp igen, då log jag." Det och mycket annat var anledningen till min sensitivitet idag. Låt oss se när nästa gång blir. (Sist var till filmen "Se upp för dårarna") Har mitt liv blivit lite av en dokusåpa? Är jag verkligen blödig eller är jag bara extremt förstående och jordnära? Jag vet inte. Har ingen aning, men hoppas på det sistnämnda...

Jag har glömt att berätta den största nyheten från Strömbäck... Någonsin!

Okey, jag kanske överdriver men det är då inte ofta Peter Jöback befinner sig i Strömbäck. Vänta nu.. Jo, du läste rätt. - Peter Jöback! I Strömbäck? Svar ja!

Även om jag nu inte fick se honom med egna ögon så försvann ett gäng förväntansfulla musikalare mot skolan kl. 14.00 och två timmar senare kom ett lika stort gäng tillbaka, fast mer uppspelta är någonsin. De hade varit på en workshop-liknande föreläsning med Peter, himself.

     Jag satt istället vid min dator och kollade på honom på youtube. När klockan var 16 gick jag för att "kolla posten" i hopp om att möta honom i dörren och då för att säga "Hej, hej!" och konstatera att jag inte fått någon post. Verkligheten blev: Jag låste upp dörren in till skolan, gick extremt långsamt till mitt postfack, kollade riktigt noga, konstaterade: "ingen post idag!" (observera, det kommer aldrig någon post på lördagar). Sedan fortsatte jag tillbaka till dörren igen och allt detta utan att varken se skymten av eller höra Peter Jöback. Besviken gick jag hem igen och fortsatte kolla på honom på youtube och tänkte på att "han kan vara 200 meter ifrån mig just nu".

Kan passa på att påpeka att hans "Hollow" är faktiskt bra. Jag ryser! Han sjunger så fantastiskt bra och kören mot slutet gör att låten blir riktigt pampig!

I övrigt så är min nya spellista Folk mycket bra!

Nu har jag kommit hem från Umeå, hunnit packa upp mina saker och ätit middag. Jag har varit hos Lotta från igår till idag. Igårkväll var det party med kändistema och efter det bar det av till Corona. (Jag och Lotta hade en galet rolig kväll på Corona.) Idag var vi ner till stan och handlade lite småsaker och nu sitter jag här och lyssnar på den underbara, den makalösa och brillianta Brandon Flowers. (Brandon Flowers – Flamingo) Han har allt!

Förra ca två somrar sedan upptäckte jag och Elsa, Tomas Andersson Wij. Det visade sig vara en enorm musikalisk upptäckt. En låt (titeln på detta inlägg) är en av de som jag på senare tid nött mest men jag har aldrig riktigt tänk på innebörden rent bildligt utan mer bokstavligt. (Med andra ord har jag tolkat den mer än behövligt)

     Det var idag som jag förstod hur enkel den egentligen är att förstå. Idag föll det snö över Strömbäck. Årets första snö! (Herre gud, den 14 oktober?!)

Tomas sjunger: "Första snön är alltid vitast. Den faller tung och tyst nu i natt" och jag förstår verkligen att det är så det är.

     Det var idag när jag satt med min klass i datorsalen och avläste information om svininfluensan på teckenspråk. Jag tröttnade kanske en aning på alla jobbiga sjukhustermer och tjatet om vaccin, då jag hur som helst, av en ren slump, kollade ut genom fönstret. Det tar mig ett tag att reagera, det kopplar liksom inte på en gång. Sedan ser jag och förstår vad jag ser och utbrister (en aning förtvivlat): "HERRE GUD, DET SNÖAR!!" Jag var i chock, rent ut sagt. Klassen rusar fram till fönstret och alla med ett leende på läpparna, alla utom en. Alla utom jag!

     Det enda jag kunde tänka på var att jag ännu har sommardäck (!!) på bilen och att jag inte kommer ha chans att byta dem förrän vecka 44.

     Min hysteri förvandlades till strategiskt tänkande och jag hämtade vinterjackan. Vid "tio-fikat" idag när snön vräkte ner som mest hade jag dock lugnat ner mig en aning. Det var när jag såg de stora snöflingorna falla tungt och tyst för att sedan landa mjukt på marken som jag förstod vad Tomas Andersson Wij menar. Kontrasten av ingen snö alls till 1 dm liggande på marken är väldigt stor. Allt blir helt plötsligt så otroligt vitt. Den första snön är helt enkelt vitast!

Jag påstår inte att jag är felfri. Jag påstår inte att andra bör vara det heller men en sak är säker, det finns inget som retar mig mer än språkfel. Språkfel på ställen där de inte borde existera. Till exempel i böcker.

     Jag har nu läst ut Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. I mitten av boken, eller möjligtvis strax därefter, fann jag det språkliga fel jag avskyr mest. Den uppenbara svårigheten att skilja på grund av från tack vare och tvärt om. Att inte ens en författare, vars bok troligtvis blivit korrekturläst flera gånger, inte har gjort rätt.

     Det är mycket synd att jag inte gjorde någon notering i boken, därav jag kan inte återberätta felet, tyvärr. Jag kan istället ge ett exempel på hur det brukar se ut (i allt för många fall) och hur det faktiskt ska se ut.

Exempel:

"Det är så härligt väder idag på grund av solen." - FEL

"Det är så härligt väder idag tack vare solen." - RÄTT

Då på grund av har en nervärderande ton ska den absolut inte användas i glada och positiva sammanhang. Detta är ett allt för vanligt fel. Visst går det väl att använda tack vare fel också men det är mindre vanligt. Det är inte ofta någon skriver: "Jag mår så fruktansvärt dåligt idag tack vare att min farmor dog igår." Nej, det felet gör nog ingen så varför göra fel i på grund av-sammanhang?!

Vad som utöver detta språkfel gör mig tokig är särskrivningar. Visst, jag erkänner att jag själv kan ha slarvat ibland men det bör inte ske allt för ofta då jag gärna kollar mina texter en extra gång. En särskrivning kan vara det mest pinsama att göra då innebörden blir en helt annan. (De kan ju även bli rätt roliga)

Exempel:

"Jag är en sjuk sköterska utan vidare utbildning." - FEL

"Jag är en sjuksköterska utan vidareutbildning." - RÄTT

Ja, ni förstår ju säker och vet nog hur det brukar se ut. Hur som helst blir jag tokig när det inträffar.

Nu har jag klagat tillräckligt för idag. (Det är förresten sällan jag klagar här på bloggen.. Eller?) Det var min svenskalärare, Aina som tyckte att jag borde ta upp problemet på min blogg, om jag hade någon. Jag svarade: "Det har jag ju faktiskt, det ska jag göra!" Så nu, Aina är det gjort!

Se upp för språkpoliser, de finns överallt!

Mitt musikhjärta slår lite extra för Bon Iver denna oktober kväll. Jag sitter vid datorn och har gjort många tappra försök till att plugga men tror att jag ska göra kväll nu för att sedan ta upp pluggandet i morgon igen.

     Förrutom detta har jag städat mitt bomb-nedslag till rum och gjort pannkakor.

Igår var jag ute och gick i det fina höstvädret. Passade på att ta lite bilder.

Har en tanke att jag ska knäppa på samma motiv i alla fyra årstider och göra något av det. Vi får se hur det blir men jag har höga ambitioner och envisas med att min digitalkamera funkar bra! Men jag vet inte, ja...