Jag sitter i en lägenhet på Björktjära vid ett köksbord. Lyssnar till micron och folkmusik (just nu på Sofia Karlssons Gamla stan) och inser att det mesta är sig likt här i Bollnäs. Kanske är det också det som är tjusningen med att komma hem. Här hittar jag överallt. Vet precis var de passande promenadslingorna finns. Känner de flesta, för var jag än går finns det alltid någon att kallprata med. Just det! -Kallpratet, det ständiga som aldrig tar slut. "Vad gör du nu för tiden då?" Även fast personen i fråga inte bryr sig avsevärt om vad jag gör, var jag bor eller vad jag ska göra så är det precis vad som frågas. Även fast jag inte bryr mig avsevärt mycket om vad denne person gör, bor eller ska göra så är det precis de frågorna jag också ställer tillbaka. Det kanske inte är just detta jag direkt längtar efter när jag inte är här. Nej, det jag längtar till är känslan av att vara hemma. Numer är ju Umeå - Ersboda - mitt hem men det är ändå lite speciellt att komma hit och kalla det för att "åka hem". Det är ju ändå här jag är uppväxt och har tillbringat 18 av 19 år så visst kommer det här alltid att vara mitt så kallade "återvändarhem-hem". Det är knepigt det här med var jag känner mig hemma och var hemma egentligen är. När jag sitter i Umeå och lyssnar på folkmusik längtar jag hit, hit till Bollnäs. När jag väl är här längtar jag i alla fall tillbaka lite till Umeå. Dock, den här gången, ska jag bara insupa alla Bollnäskänslor jag får så att jag har dem på lager till nästa gång, då jag sitter uppe i Västerbotten och längtar hem till Hälsingland.

Idag har jag ätit frukost med pappa, pluggat (läst Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga) och senare väntar middag med mamma och Jenny. Ikväll väntar tranan, 25-kronan, där jag har hört det blir drag ikväll. Kom igen Bollnäs, gör mig inte besviken nu.