Jag har ofta suttit i mitt fönster på sistone och tittat på solnedgången. Molnen rosa, himlen ännu ljust blå, solen som är påväg ner bakom hus och horrisont lämnar ett guldgult sken efter sig och allting mellan mig och solen blir bäcksvart av motljuset. Bilden av en ståtlig lyftkran, svart i motljuset, sträcker sig mot himlen med den gulddula solen tätt bakom, de rosa molnen näst intill och trädtopparna, också de svarta, en bit nedanför är den bild jag tar med mig i huvudet när jag ska sova. En fin vy har jag från mitt fönster i min nya lya. Igår kväll åt jag pannkakor med hallonsorbet samtidigt som jag betraktade detta potentiella mästerverk. Ikväll lyssnar jag på den här: http://www.youtube.com/watch?v=Q-3PASAMeb4

P.s låten är min nya meteorit-repeat-favorit-låt och påminner mig om Breakbot, vilket i sin tur påminner mig om att han spelar på Emmaboda där de flesta är just nu... Men det är inte jag.