Det är lätt att fokusera fel. Lägga skärpan på det fula i precis i utkanten istället för den fina gyllene snittet strax utanför mitten. Jag pratar nu egentligen inte om ett fotografi. Jag syftar på min sommar. Det där fula i utkanten som egentligen inte syns i det stora hela ska inte ha allt fokus på sig. Inte alls. Lägg skärpan vid det gyllene snittet. Där hör fokus hemma. Mitt gyllene snitt i sommar är alla de dagar som varit så bra på alla sätt och vis. Ofta fina. Ibland udda. Varvat med lugna. Varvat med knäppa. Bra umgänge och bra väder. Varför tänka på jobb, regn och ensamhet när det inte ens är i majoritet, inte i varken mittpunkt eller i det gyllene snittet, knappt i synfältet? Jag insåg det när jag lyssnade på Dreamers Circus, mindes när jag lyssnade på den sist, tänkte tillbaka och kände bara glädje och sommarvärme spridas i min kropp återigen. Jag ska inte vara som amatörfotografen, rada upp och lägga skärpan precis i mitten. Inte heller den fotograf som inte lägger skärpan någonstans. En suddig bild är det sista jag vill ha och lika lite en bild på något stelt, tråkigt och obekvämt för ögat. Min bild av min sommar ska inte vara oklar, inte fokusera för mycket på mitten och inte ska den vara förutsägbar och tråkig heller. Nej, den ska visa allt det estetiskt fina som finns där strax bredvid mitten. Det ska visas skarpt och tydligt, alla färger vara klara och inte visa något som vi har sett så många gånger förr. Ljus dessutom. För min sommar har inte alls varit förfärlig, inte bedrövlig, inte tråkig. Den är sådär svenskt lagom, sådär växlande molnighet, men det är också det som gör att solen blir så uppskattad när den väljer att titta fram bakom det grå/vita molnet. Svensk sommar, min sommar, mitt gyllene snitt.