Jag kan på sätt och vis tycka det är synd att vi måste ha en dag i kalendern döpt till Internationella Kvinnodagen bara för att skapa jämlikhet i samhället. Jag kan på sätt och vis tycka det är synd, för det bekräftar att alla andra dagar inte är kvinnornas dagar. Jag kan på sätt och vis tycka att det är synd att inte varje dag är en dag för alla. Men samtidigt missunnar jag inte alls denna dag, tvärtom. Jag funderade faktiskt på, ganska långt innan, vad jag skulle göra dagen till ära. "Ska jag göra någonting jättekvinnligt? Nej, det ska jag inte för vad fan är det som är kvinnligt då? Ska jag göra någonting typiskt manligt? Nej, för vad fan är manligt då? Oavsett vad jag gör, stereotypt manligt eller kvinnligt, beräftar jag bara att det finns sysslor märkta åt män eller kvinnor. Nej, jag ska göra exakt det jag brukar göra för att det är mänskligt!" Så resonerade jag. Vad gjorde jag då till slut? Jag har jobbat kväll och lyssnat på musik. Av bara kvinnliga musiker.

     Jag minns ett avsnitt från SVTs program "De kallar oss artister" då Lykke Li var huvudperson. Hon sa någonting väldigt klokt. Hon menade på att det var viktigt att som tjej även ha kvinnliga förebilder.

     Jag minns även en gång när min lillasyster Linnéa var väldigt liten. Jag spelade någon låt där en kille sjöng och hon skrek: "NEJ! Det där är ju en killsång!!" Idag skrattar jag åt det söta och trångsynta i det uttalandet. Men samtidigt var det, med tanke på Lykkes ord, kanske rätt bra sagt. För vi borde titta åt de kvinnliga musikernas håll lika mycket som vi gör åt de manliga.

     Idag har jag alltså bara lyssnat på kvinliga musikers verk. Så klart på den främste av dem alla; Joni Mitchell! Hon är min förebild. Jag har också lyssnat på (ni får tro att jag har schizofreni, men min musiksmak har faktiskt den här bredden) Sofia Karlsson, Kersti Ståbi, Amy Winehouse, Marit Bergman, Robyn, Cleo, Syster Sol, Anna Ternheim, Gnucci, Regina Spektor, Kate Nash, Jesse Ware och Lana Del Ray. Listan på bra kvinnliga musiker kan göras långt mycket längre men dessa är de som jag har hunnit lyssna på under min bussresa till jobbet.

     Väl på jobbet har jag stundvis hunnit läsa lite ur Tillsammans Är Man Mindre Ensam, skriven av den kvinnliga författaren Anna Gavalda, och boken som jag har fått av min kvinnliga vän Ebba. Ja, nu var det mycket fokus på kön. Men det är väl därför den här dagen finns? För att vi faktiskt gör skillnad på kön. Kan vi kanske släppa det nu och bara vara människor med kanske olika intressen och kroppsform? Individer.