Nu har mina gäster åkt hem. Pappa och Jenny har hälsat på mig igår och idag. Det är alltid kul med besök! Förra helgen hade jag besök av mamma, Tony och Linnéa och som grädde på moset så har jag även fått massa födelsedagspresenter av de båda sällskapen. Mamma, Tony och Linnéa kom hit med en biltema-påse innehållande ett kakfat och tjocktröja efter Morfar, batteriladdare med medföljande laddbara batterier, Zoom Q3 (inspelningsapparaten), stativ till denne, en hink tvättmedel, två burkar lingonsylt, hygienartiklar och en leksaksflodhäst till badet. (Fråga mig inte varför? Hehe.) På posten fick jag också ett presentkort på Åhléns från mamma. Dessutom fylldes kylskåpet, frysen och skafferiet på.
     Nu när pappa och Jenny har varit här har jag fått ännu fler paket. De hade sig en skiva med Melissa Horn, pengar, en mascara, två kokböcker ("200 snabba och goda supersallader" och "200 frestande recept med choklad"). Från Ann-Kristin fick jag salladsbestick och från henne och pappa tre serveringsskålar i olika storlekar. Även pappa fyllde på matförrådet, med älgkött och lingon.

Tusen tack till er allihopa för alla fina presenter!

Viktoria är inte hemma nu. Jag spelar skivan med Melissa Horn och bara är. Med mig själv. Det är fint!

Vem sa att inte pengar är lycka? Denna människa måste varit dum eller bara försökt intala sig själv om det, för att muntra upp sig lite i sin deprimerande vardag. I morgon får jag pengar från CSN och jag går bara och väntar på att de ska trilla in på kontot. Liksom räknar ner. Minut för minut. Även om jag kanske inte blir lyckligare så är det i alla fall en stor lättnad att se siffrorna på internetbanken stiga. En lättnad som varar i några dagar fram till dess att alla räkningar är betalda, då är jag tillbaka på samma plats igen. Uttråkad, fattig och konstant stressad över ekonomin. Det är kämpigt att vara student. Inte nog med att man ska plugga, man måste dras med budgetar och priser hela tiden också. Tvingas säga "Jag har inte råd..." flera gånger per dag och passa på att handla mat när det är super-extrapriser på Coop eller Ica.

     Nu har jag klagat klart, kände bara att jag behövde det.

Min nya vän heter Zoom Q3. En lojal vän gjord i plast. Den har en mikrofon, filmkamera, en display och några knappar. Tillsammans kan vi skapa ljudfiler och filmer. Det är vad jag ägnat denna förmiddag till. Jag tror att det är precis samma för mig som för fotografer. 100 bilder = 10 bra, 10 bilder = 1 bra. Det är precis vad jag lyckats åstadkomma. (10 filmer, en godkänd.) Notera att jag dock aldrig blir helt nöjd men det här är mitt bästa försök idag. Jag har också lyckats skapa ett youtube-konto där jag nu har laddat upp denna video. Ett mail med titeln "Grattis till ditt första upplagda videoklipp på YouTube!" trillar in i min inbox. Tack! Här är den;

Personligen tycker jag bättre om ordet måndagsmys än fredagsmys. Det ligger liksom bättre i munnen. Jag kör stenhårt på måndagsmys i form utav te (citron och ingefära, som jag för övrigt förknippar med vinter/jul så otroligt mycket), kardemummaskorpor och fin musik i högtalarna. Vickie är inte hemma så jag bara myser omkring i lägenheten på egen hand. Det om någonting gör jag riktigt bra. Jag skulle till och med våga säga att det är vad jag gör bäst.

Efter middagen (köttfärsfyllda paprikor) bestämde vi oss för fredagsmys i soffan. Vi såg The Bad Teacher och åt popcorn. Sen då, vad gör man sen? Vi tittade på

youtube-klipp. Sen då, efter det? Jag föreslog sova. Vickie förbjöd mig att gå till sängs före kl. 23.00 med argumentet "Det får man inte gör på en fredagskväll". "Om man har ont i huvudet en fredagskväll då?" frågar jag. "Okey då, 22.30."

Nu har klockan hunnit bli 22.38 Borde skynda mig.

Jag sitter på bussen. Jag läser ur min bok lånad från stadsbiblioteket i Umeå. Det är en gul pocketbok som heter ”blåst”. Jag läser länge om att bokens huvudpersoner är på resa. I Frankrike för att vara exakt. Det slår mig att vi har någonting gemensamt, jag och huvudpersonerna. Vi åker från en plats till en annan. Det finns en början och ett slut, en avgångstid och en ankomsttid. Jag läser vidare. Jag liksom slukas av boken och blir mer och mer entusiastisk i vad som sker. Jag rycks då och då tillbaka till verkligheten av att busschauffören säger små söta ”tack-och-hej”-hälsningar till de som kliver av: ”Ja, då vill jag tacka avstigande för den här gången och hoppas att vi ses ombord igen. Ta gärna en extra titt på stolsryggen och stolen bredvid er för att se om ni har glömt någonting, och sen vill jag önska er en god fortsättning på veckan.” Varje gång rycker jag till av ett öronbedövande fräsljud då chauffören slår på mikrofonen. Jag återgår till boken. Till en början lägger jag märke till ljuden runt omkring mig samtidigt som jag läser, ibland tittar jag också upp på folk som går förbi mig. Efter ett tag blir jag allt mer uppslukad igen och glömmer allt sådant runt om. Plötsligt möts jag av en doft, en doft som jag mycket väl känner igen. Någon direkt bakom mig brukar desinfektionsmedel för sina händer. Jag släpper boken helt med tankarna och istället ler jag för mig själv. Jag känner igen det här så väl. Jag, en buss, en bok, det är mörkt ute så jag måste ha busslampan tänd och en doft av desinfektionsmedel. Jag tänker direkt på alla de gånger jag åkt sträckan Söderhamn – Bollnäs sent på kvällen. Jag har precis haft barn-bugg-nybörjarkurs, avslutat den med att säga ”och ni har varit jätteduktiga idag. Bra jobbat! Nu finns det fika till er där ute.”, alla barn rusar ut ur salen och köar för saft och kaka, jag ler och ser snäll ut inför föräldrarna, kanske pratar med någon av dem för att de har frågor om deras barns utveckling eller kommande kurser, jag väntar kvar för det är en halvtimme innan bussen går. Jag har tidigare stressat till Söderhamn för jag har åkt direkt från skolan, jag har inte hunnit andas innan kursstart utan kastas in i rollen som danslärare och barnvakt, håller igång under kursens gång, ser ut som en fin förebild efter kursen och tvingas till sist springa till bussen för att jag aldrig kommer ihåg att det tar 5 minuter att gå och inte 2. Väl på bussen säger jag hej till busschauffören, håller upp mitt busskort framför kortläsaren, håller väskan förför mig för att det är så trångt i bussgången och sätter mig på en plats lite längre bak än mitten. Jag tar upp min MP3, en bok och desinfektionsmedel. För första gången på hela dagen kan jag ta det lugnt, det är mörkt ute så jag måste ha busslampan tänd för att se något av texten och jag känner doften utav rent efter att ha hållit i 10 olika barns händer, gånger tre. Jag är lugn, jag mår bra och jag ler för mig själv efter en händelserik dag.

Här sitter jag på en buss från Skellefteå på väg till Umeå, jag läser, är lugn efter att ha skyndat till bussen som stod inne och väntade när jag väl var framme på stationen. Med andan i halsen har jag satt mig på bussen och börjat läsa då jag plötsligt möts av en fläkt av handsprit som får mig att le, minnas och inse att nästan exakt det här har hänt förut, för kanske exakt två år sedan.

Jag kom hem sent igår och vaknade tidigt. Konstigt! Igår välkomnade jag Ebba till stan, hjälpte till att bära lite saker och flytta in. (Jag hade hennes nyckel, hehehe.) Var hemma runt halv tre på morgonen. Det är sent och att då vakna av sig själv halv tio är tidigt. Om du jämför det med mina senaste tre veckors sömncyklar så sov jag förvånansvärt kort i natt. Det blev dessutom en aktiv morgon med frukost, dusch, två tvättmaskiner (hittills) och en diskbänk full av disk blev diskad. För att hålla humöret uppe lyssnade jag på folkmusik. En fin spellista det där, tycker jag. (Folk) Efter att ha gjort allt detta vaknade de andra två och gjorde lunch istället för frukost. Nu osar det bacon i hela huset. Jag gömmer mig. Gömmer mig från stanken, inne på mitt rum, med ett vidöppetöppet fönster.

Nu är det slut för idag. Tack och adjö för idag. Tänk vad tiden gått fort, tänk vad mycket vi gjort men nu är det slut för idag.

Det kanske inte är slut för idag men i alla fall slut för i sommar. Snart. Tiden har gått fort men tänk också vad mycket vi gjort under den tiden som gått så fort. Det får inte falla i glömska nu när vi alldeles snart lämnar ledigheten bakom oss. Vare sig ledigheten handlar om en vecka, två veckor eller som för mig, närmare tre månader. När ledigheten är så lång är det lätt att glömma bort mycket av vad som hänt under tiden. Därför tänker jag göra en liten (läs fullständig) resumé av sommaren i kronologisk ordning.

Skolavslutning i Strömbäck. Jag, Vickie, David och Maria Hagfeldt gick ut på Pipes för att fira ledighet och examen. Jag åkte till Bollnäs. Studenten i Bollnäs. Studentfirande hos Charlotte. Jennys skolavslutning. Rännande för att träffa vänner här och där. Spelning på museet med Claes och Jocke. Jobbade på Café Ferlandina. Plockade blåbär med mamma och Sara Boström. Gjorde blåbärssylt. Midsommarafton i Tomterna. Blev sjuk, åt penicillin. Svaben, med bl.a Maja och Jonathan. Bingsjö, med bl.a Maja, Britta, Hanna, Jonathan och David. Sightseeing i Bollnäs med Jonathan. Jag och André hos Svante. Dansade i Nor. Spelning på Hällagården, Kilafors. Swing on the beach/Lindy hop på Karlslundsbadet. Besiktade bilen. Spelning på Café Ferlandina. Grillbuffé på Torön tillsammans med pappa, Jenny, Ann-Kristin, Jonas och Magnus. Badtunnekväll i Håkanbo hos Charlotte. Harry Potter Och Dödsrelikerna, Del 2 med Viktor. Åkte till Gävle tillsammans med Charlotte och Sara Boström. Mammas födelsedag. Sälja karlslundsmackor under Brännbollsyran tillsammans med Charlotte. Långnäsparken, Brännbollsyrans efterfest. Dansade i Hudiksvall, Högs loge. Plockade hjortron med Viktor, Maja och hennes föräldrar. Gjorde hjortronsylt. Grillnatta. Dansade i nor. Träffade vänner här och där. Hälsade på mina kusiner och farbror i Tomterna. Plockade hallon. (Mamma gjorde hallonsylt åt mig.) Slutligen, packade bilen full och åkte norrut tillsammans med Jenny som hoppade av i Sundsvall. Kom hem till en tom lägenhet i Umeå. Vickie kom hem. Jenny kom upp med bussen från Sundsvall och hälsade på. Gratisgympa i Vänortsparken. Flertal middagar hos Vickies mamma. Läst bok (Blåst av Erlend Loe). Mycket övande på gitarren. Gratis lindy hop på Gammlia. Utgång på tisdags-rex. Gratis lindy hop på Gammlia (igår). Dansade i Baggböle (igår).

Veckorna i Umeå har gått väldigt långsamt. Jag har varit här i nästan tre veckor nu. Det känns som att jag spenderat mer än en månad på ingenting. Men,
"Förväntar du dig allt, verkar mycket som ingenting.
Förväntar du dig inget, verkar lite som allt"
- Samuel Hazo
De orden ska jag leva efter hädanefter.

Nu peppar jag för skolstart!