På etiklektionerna tidigare i år har vi diskuterat etik inom olika relioner. Nu för tillfället läser jag Flyga Drake och kom i och med det att tänka på en av våra tidigare diskussioner. Vi skulle fundera på vad som var våra fem pelare. Vad som håller ihop mig, vad som är viktigt för mig. Vad är då mina måsten för att kunna hålla ihop, för att inte falla isär? Jag kom fram till att en viktig del för mig är att få uttrycka mina tankar. På något sätt. Ett blogginlägg, skriva en låt, diskutera med en vän. Jag måste bara få ut det ur huvudet. Tankarna. Åsikterna. Höra eller se det i ord. Jag tror att det är viktigt för de flesta att ha en ventil. Oavsett om du ber eller skriver en insändare till lokaltidningen. Oavsett om dina tankar är små eller stora, de tynger dig ändå. Tynger medvetandet, tar upp värdefull plats och förbrukar dyrbar energi. Om jag nu ska tala för mig själv så upplever i alla fall jag att tankar som ges fullt utrymme en stund lämnar sedan plats åt annat. Du undviker att gå och smågrunna mest hela tiden i evigheter. Det känns ungefär som att tanken blir färdig. Slutförd. Hel. För vad är egentligen värre än att gå och grubbla, gräma sig, och spela upp saker och ting på repeat i hjärnan. Nej, jag sätter stopp för det genom att få ur mig det. Bort, iväg, schas! Ett blogginlägg för att avreagera sig på tangenterna. Tangentterapi. Skriva en låt för att skapa ordning i kaoset, försöka hitta ord och toner som passar ihop. Tankepuzzel. Diskutera med en vän för då hör du för första gången hur dina tankar låter. I huvudet är tankar ofta glasklara, brillianta och det enda rätta. Uttryck dem och du hör om idén överensstämmer med praktiken. Kan hända du blir än mer säker på din sak eller så kanske du upptäcker hur fel det kändes att forma de orden och tänker om.

Det är alltså en av mina fem pelare. Ett av mina måsten för att hålla ihop och det har ni säkert sett mycket av här. Min tangentterapi.