Jag är så glad. Jag är så uppspelt. Så mycket som en människa kan vara. Anledningen är en otroligt högklassig julkonsert av Musikalakademien. Jag log en hel föreställning. Dessutom var detta genrepet, så jag kan inte ens föreställa mig hur de är efter premiären i morgon. Inte heller hur bra de kommer att vara andra och därmed sista året av utbildningen. Jag är frälst! Tror ni att jag kan gå och lägga mig nu? Omöjligt! Så i extas som jag nu är...

     Stundom kunde jag omöjligt sitta still i aulabänken och andra gånger ville jag bara sjunga med. Flera körlåtar i andra aktens slut var sådana som jag sjungit förr och kan stämmor på. När jag hörde dessa blev jag så glad att jag inte längre kunde hålla mig. Jag viskade till Åsa sittandes till vänster om mig: "De sjunger samma stämma som jag kan på den här!" och så sjöng jag lite tyst för mig själv. Andra gånger sa jag ivrigt: "Jag kan, jag kan, jag kan!" och för omväxlingens skull: "Jag vill, jag kan också!"

     Ja, lite avis jag nog trots allt. Det vore ju fantastiskt roligt att gå MA och därmed sjunga med en skara människor som alla brinner för samma sak. Musik/kör. Ja, visst vore väl det trevligt... Trevligt, ja... Ja! Men äh, "vad vore väl en dag med MA om inte alldeles hemsk.. och värdelös och... tråkig och... alldeles.. alldeles underbar!"

Nä, jag är inte bitter. JAG - TYCKA - O-M- TECKENSPRÅK - PY. Nu, god natt! Imorgon är det teckenspråksprov, eller förlåt, kunskapskontroll i teckenspråk så det är bäst att vara utvilad! Dessutom ska jag hinna göra en redovisning om igelkottar och ha luciagenrep. God kväll!