Varje gång, innan jag ska åka till Bollnäs, tänker jag att det kommer att kännas så speciellt när jag åker in i Bollnäs kommun, när jag ser Bolleberget, när jag ser alla gamla ställen som Bull Olles och Sibylla. Men.. Nej, det gör det aldrig. Varje gång känns det precis som vanligt. Som att jag bara har varit i Söderhamn på dansträning som på förr, som att jag bara varit borta några timmar och nu kommer tillbaka. Alltså, inget speciellt alls.

Varje gång, innan jag ska åka till Bollnäs, tänker jag att det kommer vara så mycket som har förändrats nu när jag varit borta så länge. Men.. Nej, det gör det aldrig. Allting är precis som vanligt, INGET har förändrats. Bull Olles står kvar, Sibylla likaså. Alla gator är detsamma, alla affärer står på samma plats, samma folk jobbar på samma ställen och det är fortfarande samma folk som äger Videohallen. (Videohallen forever!!)

Varje gång, innan jag ska åka till Bollnäs, tänker jag att det kommer att bli så kul att träffa min familj igen. Det var ju så längesen, det är säkert massor som har hänt när jag har varit borta. Men.. Nej, det har det inte. Alla är precis likadana som innan, alla ser ut precis som förr, jag vet precis vart mina skor ska stå, vad som finns och inte finns i kylen. Jag vet precis vad Jenny kommer att säga och hur hon kommer att gå omkring i rastlöshet. "Inte vare nå annorlunda här e!" kan jag kort konstatera. Det lustiga är bara att så här är det varje gång. Att jag aldrig minns att Bollnäs alltid står kvar där jag lämnat det, så som jag lämnat det. Att Bollnäs alltid är Bollnäs. Men jag gillart!