Jag kom på en grej idag på samhällskunskapslektionen. Vi diskuterade kultur och identitet när vår lärare tar fram en bild på ett träd. Ett kulturträd. Trädet beskriver rötterna som det vi ärver eller får med oss genom våra föräldrar från tidig ålder. Traditioner, uppfostran, religon, med mera. Rötterna syns inte utifrån sett men de lägger grunden för hela trädet. Stammen representerar kanske det vi kan se av dig som människa, den du är i grund och botten. Kronan på verket är allt du gör, alla åsikter, dina intressen, din syn på uppfostran, teknik, natur osv. Det är här du kan blomma ut till den individ du faktiskt är.

     Det var när vi diskuterade det här med rötterna som jag kom på det och utbrast: "Precis! Är rötterna ruttna kan inget blomma!" Utan dina rötter är du ingen, du skapar din identitet genom dina rötter och där föds kultur. Men med mitt lilla citat menar jag egentligen också något mer. Jag tror att vissa kronor blommar mer än andras, att vissa kan blända med deras vackra färger, att vissa knoppar är skörare och skönare än andras. Alla får en stam och alla får en krona, det handlar bara om hur verket till sist blir. Blev du en skral tall eller ett vårsprudlande äppelträd?

Jag, Ebba och Maria har spenderat en helg på hotell i Övik samt 16 timmar på dansmaran. En helg full av skratt och dans. Kul helg på hotell. Vi fick hotellfrukost; Jag fullkomligt jublar! Vi levde ut som Kevin McCallister i Ensam Hemma på vårt hotellrum och jag skrattar fortfarande. Skrattar som på bilden nedan. Här säger Maria: "Bea, du har för litet huvud, du måste längre fram!", en annan gång, vid frukosten "Bea, är du fokuserad på maten? Du blev så tyst!". Vi har alltså skrattat och dansat. Lite hälsoresa över den här helgen. Ett gott skratt förlänger ju livet, så det här gjorde nog gott. Vi kom också fram till att vi tre är nya Destiny's Child. "EMB!" utropar jag. Så här har ni oss, flickbandet (eller vad är motsvarighet till pojkband?), EMB! (Men bra mycket coolare än EMD, det vill jag noga poängtera.)

     Sexton timmar dans resulterar möra ben och slaktade fötter. Så idag blir en fortsatt lugn dag. Fysisk återhämtning. Psykisk återhämtning är just vad jag har fått i helgen. Så det räcker och bli över, blir över så att jag kanske kan leva på det här ett tag. Kult!

(Bild lånad från någon av dem andra två med iphone. Fler bilder på Ebbas blogg: http://ebbasdagbok.bloggplatsen.se/)

Jag skriver allt för sällan vad jag faktiskt gör under mina vakna timmar (vilket inte är så jättemånga timmar, jag gillar att sova. Går och lägger mig 21.00 alla vardagar, upp 06.30 Sover som en tonåring!). Så jag tänkte göra en sån här sammanfattning, ni vet.

    I fredags umgicks jag med Jennie och Elina, åt middag och efterrätt. Är det fredagsmys så är det! Okey, det blev lite smågodis också men jag vill försvara mig med att jag tränar duktigt!

     I Lördags dansade jag lindy hop på Ordenshuset som Swingum arrangerade. Så himla kul. Jag dansar lindy allt för sällan, jag hinner liksom glömma bort mellan gångerna hur himla kul det är.

     I söndags hjälpte jag Sofia och Andreas att flytta. Jag fick återigen användning för mina flyttmuskler, ni vet de muskler du inte visste att du hade och som du bara tar till när du bär flyttkartonger och otympliga möbler ner för trappor. Efter det var jag på gymmet, sprang och gick på core. Sprang 4 km 4 minuter snabbare än vanligt. Glad tjej! 

     Måndagen spenderades på kommunfullmäktige i undervisningssyfte. Jag får kalla kårar när jag tänker på att jag någon gång i framtiden kanske måste tolka ett språkbruk liknande deras. Eller ännu värre, kanske tolka ett kommunfullmäktigesammanträde. Intressant att se hur det går till men jobbigt att sitta still. 9-15 med en timmes lunchpaus. Kanske var det allt stillasittande som fick mig att springa ännu snabbare på gymmet denna dag. 4 km 5 minuter snabbare än vanligt. Väldigt glad tjej! Efter det core.

     Idag, vanlig skoldag och snart yoga. Imorgon, träningspaus för att kunna vara stark till torsdagens body pump. Sen ska det packas för att åka till Övik på fredag direkt efter skolan där det väntas två dagars dansmara. Jag, Ebba och Maria kommer att bo på hotell. Sådant lyx! Åt tre studenter! Ja, men det är det värt. Det här ska jag njuta av fullt ut, framförallt hotellfrukosten!! Jag längtar redan.

Ny låt, Jag måste lära mig.

Ibland undrar jag hur mycket Spotify vet om mig. Ibland vet Spotify mer om mig än vad jag vet om mig själv. Till exempel vilka artister jag lyssnar allra mest på. Ibland tycker Spotify att Abba är en av mina favoriter. Det tycker inte jag. Ibland påstår Spotify att Dr Bombay är den jag lyssnar mest på. Då begriper jag inte vilken sida av mig Mr. Spotify ser. Ofta skäms jag över min spotifyprofil, ofta men inte just precis nu. Den enda gången hittills som jag och Spotify varit överens, så jag kände att jag borde printscreena detta ögonblick för att föreviga den här stunden tillsammans. Du och jag Spotify, i vått och torrt men inte alltid ense. Så ska det väl också få vara i en relation, upp och ner, hit och dit, ibland stadigt och ibland svajigt. Jag som hade gett upp hoppet, nu vågar jag tro på det här vi har igen. Vågar lita på att det här är rätt. Så svik mig inte igen, snälla Mr. Spotify.

Nu kan jag stolt säga att jag är ägarinna av Trainspotters - Rewind & Kap på vinyl. Fick den just levererad till min dörr, av självaste artisten. I alla fall den ena av dem. Det knackar på min dörr när jag just ätit min fiskgratäng och potatis samt lyssnar intensivt på tankesmedjan i P3. Jag tänker "vem är det nu då? Vad vill grannarna mig?", ropar "KOM IN!" men då ingen öppnar får jag skynda mig ner för trappan och öppna själv. Där står Erik från Trainspotters med min beställning i hand. "Hej! Erik." säger han med höger hand utsträckt. Jag tar hans hand och svarar "Hej! Beatrice." Han fortsätter "Här har jag din skiva! Fan vad kul att du supportar oss!". Vi kallpratar en liten stund om bland annat musiken och min nyinköpta skivspelare, men efter ett tag kommer jag på, och tanken lämnar mig inte; "fan jag hann inte knäppa byxorna, tur att jag har en lång tröja!" och direkt därefter "undrar om jag har dill mellan tänderna." (Men det såg jag senare att jag inte hade.) Vart vill jag komma med detta? Jo, till att jag är cool nå så nanting! Även om jag går omkring med byxorna uppknäppt och med dill mellan tänderna när jag är hemma själv så är jag rätt cool. Tycker jag själv i alla fall och då är det väl så. Jag menar, hur många av er har skakat hand med delar av Trainspotters, långt ifrån alla. Ni som har det - ni är väl också rätt coola då antar jag. Även om du möjligtvis struttar omkring i fulkalsonger och en urtvättad T-shirt när du är hemma själv, eller om du dansat till P3 iförd BH, trosor och raggsockar samtidigt som du hänger tvätt (vad får er att tro att jag gjort det sistnämnda?) så är ni också rätt coola. Om du har hälsat på halva trainspotters utanför eran lägenhetsdörr efter att bandmedlemen cyklat eran order till dig, vill säga. Bara då är ni lika cool som mig.

Jag såg på P3 Guld igår och hade innan start skyhöga förväntningar på galan. Dessa förväntningar höll inte så länge. Årets Hip hop/Soul tilldelades Labyrint och det var mycket motiverat. El Perro Del Mar vann Årets Pop vilket också känns rättvist men resten var bara en stor besvikelse. Gnuccis framträdande var det som drog mitt humör upp igen. 

     När vi åndå är inne på ämnet musik. Jag tror att 2013 blir mitt musiknördsår. (Roligt ord!) Nu när jag har köpt mig min skivspelare så inser jag vad mycket roligare det är att lyssna på musik från en stor platt plastskiva. Så jag investerar i LP-skivor på Cdon. Med tanke på det och mitt föregående blogginlägg om riktad reklam så får jag nu förslag från just Cdon om vilka skivköp jag borde göra. Just nu i kanten rullar förslagen The Tallest Man On Earth, Syster Sol, The Hives, Frank Ocean, José Gonzáles och Pink Floyd. Och alla har jag tidigare ikväll klickat på. Det luriga i det här är att prisena nu är röda, som om det var rea, men de är exakt desamma som innan. Jag har i alla fall beställt Timbuktu - Sagolandet och José Gonzáles - In Our Nature på vinyl. Funderade även länge på Frank Ocean men tog mig till sans och förstod att det skulle bli för dyrt.

     Men visst har jag lyssnat på musik 2012 också. Som aldrig förr. P3 var min bästa vän i somras. Så mycket i min lista Så kommer jag att minnas 2012 kommer från just P3. Jag kollade igenom mina spotify-listor och såg att jag har gjort en "så kommer jag att minnas"-lista varje år från 2009. Så jag kände att jag borde sammanställa 2012 också för att inte sabba statistiken. Jag har gjort som tidigare år, sammanställt all musik som jag kommer att minnas - vare sig jag vill det eller inte. Men jag måste säga att 2012 har varit ett bra musikår rent generellt. Några låtar önskar jag självklart att mina öron skulle ha skonats ifrån, men icke. Vem har till exempel kunnat undgå Fun. - Some Nights eller Alina Devecerski - Flytta på dig? Inte jag i alla fall. Så de finns självklart med på min 2012-lista, vare sig jag vill det eller inte. Kolla in hela, vettja!