Idag har varit en mycket lugn dag. Har bara läst och umgåts med människorna i mitt hus. Det behövs sådana dagar ibland.

     Igår var dock en mer aktiv dag. Jag cyklade ut till Kont och sprang en runda runt just Kont. 1 mil på cykel och sedan kanske en 2 kilometers springtur, allt som allt. Det var första gången jag kom så långt som till Kont. Varje gång som jag tidigare tänkt ta mig dit ut så har det bara inte blivit så. Har det inte varit för att jag inte har hittat dit så har jag kommit på att jag inte hinner, då det till fots tar ganska lång tid. Med cykel går det dock avsevärt mycket fortare. Så igår tog jag mig hela vägen till Kont. Tänk att det skulle ta så många försök innan det hände. Nu vet jag att det är värt mödan och att jag ska ta mig tid till det fler gånger.

     Det var otroligt fint ute vid havet, trots att det nu faktiskt är höst. - På riktigt! Det gjorde ingenting att det blåste mycket. Det fläktade skönt. Det gjorde ingenting att jag satt där på klipporna ensam. Det var lugnt och skönt. Det gjorden ingenting att att det nu är höst. Det var bara vackert.

     Så i denna fläktande, lugna och vackra stund fick jag en som smått idyllisk tankestund för mig själv. Där jag satt på klippan, hann jag tänka ganska mycket. En kvarts vila från springande och cyklande med även en kvarts metalt vilande. Det är otroligt vad ett hav, några klippor, en horrisont och tanken på att Finland finns bakom den, kan göra med människan. Jag liksom läktes.

     Om det blir fint väder i veckan ska jag ta med mig boken och en filt för att läsa min underhållande bok på en mer stillsam plats än på mitt (inte så väl ljudisolerade) rum.

Nu är det sovdags. God natt!