Idag på Krister i P3 hade de tema "Att säga fel saker vid fel tillfälle". Det roligaste var att när jag satte mig i bilen och hörde detta hade en sådan sak precis hänt mig. Sådana saker händer mig ganska ofta men. Oftast är det små saker som att man tänker: "Ska jag säga hej eller hallå...?" Så svarar man "Haj!" som en blandning av dem båda. Eller då man pratar om någon ganska högt och så står den bakom.

     Idag hände något mer likt det förstnämnda. Lite lindrigare men jag kan ändå inte släppa det. Jag skrattar till lite bara jag tänker på det.

     Det var som så att jag hade handlat på ICA Maxi, Strömpilen och var på väg ut till bilen med mina varor då jag ser några försäljare från The Phone House. Jag tänker att jag ska gå förbi dem utan att få någon ögonkontakt med dem. Dessvärre går jag närmast dem så det är näst intill oundvikigt. I jämnhöjd med reklamborder hör jag, "Ursäkta!" riktat rakt mot mig. Jag tänker att jag i alla fall inte ska vara otrevlig och kan ju åtminstone lyssna på vad de har att säga. Kanske var det en aning blå ögd tanke då jag blev stående där ett tag och killen lyckades faktiskt övertala mig att byta från Halebop orginal till Halebop vänner. När vi pratat om Halebop, om Umeå, om mig, om allt och ingenting och då jag skrivit på pappret var det dags för mig att åter igen försöka ta mig till bilen. Han skakar min hand och säger: "Det är bara att ringa om du har några fler frågor eller om du vill ta en fika..." Jag skrattar lite åt hans uppenbara skämt och säger tack, tar upp mina påsar från golvet och gör mig redo att gå. Han säger: "Ha det bra, hej då!" Istället för att svara "tack detsamma, hej då" så hör jag mig säga: "Vi ses!" och så går jag min väg. HAHA, det är helt enkelt vad jag är van att säga. Det som jag alltid använder som avslutningsfras! I detta sammanhang kanske det inte riktigt var rätt grej att säga. Det gjorde att det lät som att jag tog honom på hårdaste allvar gällande hans skämt om en fika. Inte direkt vad jag tänker om varje försäljare som stoppar mig med sina ärenden, att jag senare ska fika med dem. Men, men.. Han kanske fick sig ett gott skratt i efterhand i alla fall.

Jag berättade det här vid middagsbordet idag. Pontus frågade:

- Du fick hans nummer...?!

- Ja..? svarade jag frågande.

Pontus blinkar med ögonen och säger:

- Kör hårt, tjejen!

Hur som helst var detta en av alla saker, möjliga att ta upp inom ämnet "Att säga fel saker vid fel tillfälle". Det är ju min specialitet så jag kan lätt berätta fler små historier vid ett annat tillfälle.