Ni ska bara veta vad som hände mig tidigare. Jag skulle ju som sagt leta mig till ett ICA inne i Umeå. Jag hittade ett ICA nära, svindyrt men ändå, jag måste ju ha mat! Inhandlade vetemjöl, ägg, mjölk, knäckebröd, müsli och lite mer tomatsås. Det lever jag ett tag till på.

     Hur som helst, när jag skulle ta mig ut ur Umeå hände det förskräckliga. Jag gillar som sagt inte att köra i Umeå (det har ni säkert förstått vid det här laget). Jag hittar inte någonstans så samtidigt som jag ska lokalisera vägen ska jag ha koll på alla jävla regler och all annan trafik + oskyddade trafikanter. Jag hade solen i ögonen så jag trevade efter mina solglasögon samtidigt som jag kör och letar rätt väg. Kanske inte det bästa att göra när jag kom till en korsning med stoppljus. Jag ska rakt fram. Det är grönt men slår om till gult innan jag hunnit bromsa. Det blir rött och bredvid mig står polisen. Jag panikbromsar men kommer för långt ut i korsning för att stå still där jag står, såå, jag backar! Sen ser jag att det är en huvudled, vilket man inte får backa på. Tre sekunder senare slår polisen på sirenerna och gör en u-sväng. Mitt hjärta börjar slå i dubbel takt och jag tänker: "Neeeej, är det mig de vänder för att nu följa efter och sedan ta körkortet från mig så dör jag!!!!" Tankarna hann fara iväg väldigt långt och jag slängde oroligt upp blicken till backspegeln varannan sekund för att se om polisen kom tillbaka mot mig.

     Jag sitter nu hemma och är ännu lugn. De följde inte efter mig! Jag kan säga er det, jag kommer i alla fall alltid ha koll på stoppljusen nu framöver. Man lär sig av misstagen! Synd bara att detta misstag höll på att döda mig genom en smärre hjärtattack!

.... Men jag lever. Tror jag?!

Nu har skolan börjat för min del. Första dagen var idag och den började lite försiktigt. Inget dramatiskt alls. Vi pratade, fick se skolan, fikade och träffade några lärare. En hel skoldag gjord på två timmar. Så det blev en riktig mjukstart.

     Vi är fem stycken i vår klass. Kanske kommer det en ytterligare i morgon. De återstår att se.

     Jag är fortfarande ensam i hela huset. Det känns lite tråkigt. Ensamt liksom. Jag är ju inte alls van att vara ensam så här länge. Men jag har börjat misstänka nu att de två klasser (musikal- och allmänna lilnjen) som börjar nästa vecka kommer att flytta in här med mig. Ingen från min klass i alla fall och ingen annan från tsp-/dbtolkutbildningen heller. Men hur som blir det säkert bra. Det är också lite läskigt att vara ensam i ett så stort hus som det här. Det knakar lite då och då, vilket gör mig lite skrajsen.

Nu ska jag försöka hitta till ett ICA någonstans inne i Umeå (då Strömbäck ligger 2 mil ute i skogen). I Umeå hittar jag ingenstans så vi får se hur det här går. Eniro.se är min bästa vän just nu men även kartorna i bilen är bra att ha då vilsna Bea ska försöka hitta rätt. Om någon i Umeå ser en blå bil irra omkring där körförbud råder är det säkert jag. Gågator hit, motortrafik förbjuden dit. Det gör mig förvirrad och lite smått galen. Nu måste jag åka innan det blir försent. Berättar mer en annan dag...

(Psst! Ingen vargkvinna har synts till!)